Det var på våren 1901 som de riksbekanta spökerierna på gården Välgunaho i Röjden började. Då bodde en äldre man, en blind gumma och en tjänsteflicka där. Husgeråd tog till att fara omkring i huset, kärl vräktes omkull och porslin krossades – det var som
Etikett: Spöke
På Böleskogen efter landsvägen är en plats, som de kallar Svartöalen. Där på skogen i närheten har det sedan urgamla tider varit underligt. Där skall ett spöke, som har fått namnet “Svartdals-spelman”, Det berättas att två flickor från Boda, gick där och sökte efter fåren
Strandgrensgården hiterst i Täftbyn kallar dom för “spökslottet”, för det spökar där. Nu står det öde, men vi har då bott där ett år. Och nog hörde vi mycket. En natt kom jag opp från bryggan, och då fick jag se en gubbe som stod
Spökhistorier och sägner är något som alltid har fängslat oss människor. I Junsele likaväl som på andra ställen finns en rik skatt av berättelser vilka har gått i arv från generation till generation. Jag tänker här förtälja om en spökhistoria från Krånge by vilken jag
I en by hörande till Stöde var en höstkväll för många decennier sedan, en bjudningsbal, dit bl.a. några flickor voro inbjudna. Flickorna bodde i en grannby, som låg en halv mil från balstället. Den väg, som de hade att gå, gick genom en skog. På
Rättelövs by ligger vid Almaån sydväst om Ballingslöv. Där den gamla stenbron leder över ån låg förr en kvarn som kallades Kattamöllan. I dag är kvarnen borta, den revs när ån kanaliserades i slutet av 1800-talet. Då byggdes också den nuvarande bron över ån. Bondgården
Det var 1912 på vintern. Vi var då fyra stycken timmerhuggare, som bodde i Norrbölesfäbodarna. Där var det förfärligt oroligt på nätterna. Det hördes som det var folk ute, som for och gick mellan stugorna, men inte var där någon människa mer än vi. Sedan
Långt tillbaka i tiden ägdes Stenhammar av en patron, som de kallade “Polka-Pelle”. Han var en, som levde i sus och dus, och det gick på den tiden högt till på Stenhammar. En gång hade där varit församlat ett sällskap och spelade kort. Fick så
Det var 1904 eller 5. Jag och två av mina pojkar, som då var helt unga, var uppe i Åsele och högg vindfällen på Hällaströmskogen. Vi bodde i en fäbod, och där fick jag höra “skrömta”, om det finnes någon sådan. Ena kvällen sedan vi
De drömde väl till, att om det var många som var illa bortkomna, skulle de gå igen. Om de då rådde med att tala till dem och fråga vad det var med dem, så hjälpte det sen. Men då fick de vara riktigt aktsamma och
Load More