Det var en gång en kvinna som hade fött ett barn, sedan hade hon strypt och stoppat det i en kista (bytta) sedan lagt byttan i Täft-berget, allt detta hade hon gjort utan att någon annan människa visste om det. En tid efteråt blev det
Etikett: Myling
Dessa barnspöken., om man så får säga, irra rolösa omkring. Kommer det människor i deras väg, vilja de på allt sätt giva sig tillkänna för att få någon hjälp i sin tröstlösa belägenhet. Då de blivit mördade av sina mödrar, riktar sig deras hämndbegär mot
Mylingar är barn som dog av försummelse eller övergivande. De vill hämnas på sina mammor för att låta dem dö. Och mylingar slutar inte för nått tills de dränerar sin mammas livskraft. Mylingar är spöken av barn som dog av försummelse, eller övergavs i vildmarken.
En form av gast som det berättades om i hela Sverige var mylingen (i norra Sverige sade man utböling eller utkasting): ett nyfött spädbarn som dödats av en ogift mor i ett försök att undkomma skammen. Mylingen ville enligt folktron avslöja modern som mördare. I
Mylingen, hade vid sidan av sitt vanliga skrämseluppdrag även ett annat kall-att förhindra barnamord. Mylingen, myringen eller myrdingen (på vissa håll även kallad gast) var ett spökbarn. I regel ett oönskat spädbarn som mördats av sin moder. Mördats eller helt enkelt satts ut i skogen
Det var på ett ställe som det bodde en gammal käring, som hade tatt livet av ett barn, när hon var ung. Så var det en skomakare där och gjorde skor. Den unge bonden där på stället talte om för skomakarn, hur det förhöll sig
I Balkåssätra var en tös som tog liv’ av sin nyfödde. Hon strypte honom med ett band. Så tog hon och stack den ned i en bytta och satte locket på och satte den under en granrot. Det spöka på det stället. En gång kom
