Gilberts håla i Syltahagen vid Kumlaby på Visingsös östra sida är en djup, numera dyfylld håla, som enligt sägnen ska ha åstadkommits då trollkarlen Kettil Runske där manade ned i jorden sin onde lärjunge, trollkarlen Gilbert (även kallad Gilbertil) från Ölmestads socken (dagens Ölmstad), för
Etikett: Troll
I Kubbe lär det ha bott ett jättefolk långt tillbaka, och dom var så grova och stora så. Kvinnfolken hade kicker som var så stora och långa, så när dom skulle färdas så kastade dom dem över axlarna, och barna satt på ryggen och sög
Sägnen om Västerby gruva i Hammar. Denna gruva ligger på Hammars prästgårdsmark. Prästen där hade en dräng som ansågs vara lite underlig. Han berättade att han om nätterna träffade tomtar vid gruvan. Småväxta varelser ungefär alnslånga. En gång sade de till honom att de skulle
Ofta har man ju hört berättas om att såväl människor som djur blivit “bergtagna”. Som barn trodde man orubbligt på sådana historier. Sedan man blir äldre, kallar man det vidskepelse, vilket jag inte vill påstå, att det varken är eller inte är. Ovannämnde “Stor-Kalle”, vars
På gården Bassune under Tyllinge bodde en gång en bonde vid namn Fnasken. Han hade gjort sig uppmärksam på att trollen som bodde uppe i det höga Röberget intill sjön Björken, var de som stal och gjorde illa för hela grannskapet runt omkring. Han gick
För mycket, mycket länge sedan stodo två troll, Jata och Kata, på Storsjöns östra strand och kokade vatten i var sin kittel. De kokade och spädde, kokade och spädde dagar, veckor och månader, undrande och väntande, vad det slutligen skulle bli därav. Efter en lång
Skattehemman i Tofteryds socken och Östbo härad af Jönköpings län, märkvärdigt för de på dess egor befintliga fornlemningarna. Dessa bestå dels af resta stenar, af hvilka, åtminstone en tydligen blifvit rest af menniskohänder, dels af en s. k. jättesten. Enligt folksägnen kastad af en jätte