På gården Bassune under Tyllinge bodde en gång en bonde vid namn Fnasken. Han hade gjort sig uppmärksam på att trollen som bodde uppe i det höga Röberget intill sjön Björken, var de som stal och gjorde illa för hela grannskapet runt omkring. Han gick därför till berget en kväll och lade sig för att lyssna. Han hörde då ett troll som de kallade för mårrfar, som sade åt alla de andra trollen vad de skulle göra dagen därpå.
Ett av trollen skulle ta sig ned till Bassune på morgonen, för då gick pigan för att vända på maltet, och hon tvättade sig aldrig sa trollet, och då hade trollen makt till att ta allt maltet. Där låg nu Fnasken och hörde allt detta, så när han kom hem sa han till pigan att hon äntligen skulle ta och tvätta sig om morgonen. Pigen glömde dock detta och kom på det först när hon kom ned med en näve med malt. Då tvätta hon sig genast och maltet hon hade i näven kastade hon på golvet, och detta var det ända som trollen kunde komma åt.
Kvällen därpå gick Fnasken till berget igen, då var trollen därinne så arga så. Till sist hörde Fnasken gamle mårrfar säga: I morgon då ska Fnasken slakta, då svär de och förbannar alltihop och si då kan vi ta det. Fnasken gick då hem och sa till dom som skulle slakta, att dom under hela tiden inte fick svära på något, och så gjorde de inte heller och trollen fick därmed ingenting med. Trollen tänkte då att de istället skulle försöka att bli överens med Fnasken, och bjöd honom därför till sig när de hade kalas. Nu var det så att trollen tänkte sig göra sig av med honom, men Fnasken var på sin vakt, så var kväll före ett kalas gick han till berget för att höra vad trollen sa.
När Fnasken hade varit med på ett par kalas gick han till prästen och bad att få lite nattvardsvin. Det fick han gärna och så gick han till berget en kväll och sade till dem: Ni har bjudit mig så många gånger men jag har aldrig haft med något till er, men ikväll ska jag fägna er. Han delade ut vinet så att alla trollen fick och då de drack blev de så yra och galna så att de slog ihjäl varandra under natten.
Fnasken gick tillbaka till berget på morgonen och då var de döda allihop, utom en liten trollkärring som låg uppkrupen på ugnen. Hon kände igen Fnasken då han kom, och hon sa till honom; Jag är så gammal så att sju ekskogar har vuxit upp och ruttnat ner, men aldrig har det varit något sådant slagsmål i Röberget förr som här har varit inatt ! Då sade Fnasken till henne: Har du inte fått något med av Kristi vin så ska du få smaka på Kristi flaska, och så tog han upp flaskan och slog kärringen i skallen, varvid hon dog tvärt.
Nu var det Fnasken som tog hand om allt guld och silver som trollen hade haft där i berget. Efter detta blev han en förmögen man och det sägs att en gård i Drabo är köpt för en del av de pengar som fanns där i berget.
394 visningarUrsprunget är hämtat ur boken: Svenske minder fra Tjust, fortälling av Anders Eklund, skriven av F.L. Grundtvig
Omskriven av Per-Inge Linderson, Odensvi
