Det var på ett ställe som det var en pojk som hade varit å stulit en tjäder ur en snara. Det var för en trollkarl som hette Palin. Han blev alldeles vild för detta å så tog han fatt på pojken. Han kom inte från honom
Etikett: Folktro
Förr anses den döde ge sig tillkänna i form av ett djur, vanligen en fågel eller fjäril. En ung kvinna och hennes mormor gjorde en överenskommelse på dödsbädden. Mormodern var väl införstådd med att barnbarnet var förtjust i djur och sade att hon skulle komma tillbaka
På Blåkulla festade man som på ett bondbröllop, man drack och åt och dansade och hade sex till ljuset av ljus som stuckit i kvinnors slidor medan Djävulen låg under bordet och skrattade så rummet dånade och helveteselden pyrde upp genom ett hål i golvet där
Johan Östensson var “synen”, men han hörde också “varsel”. En vinterdag på 1840-talet då han i skogen täljde spärrar, hörde han ljudet av hästtjukor som han igenkände tillhöra Anders Johansson. Han kände också igen karlarnas röster, att fadern talade med sonen Anders. Så bra, tänkte han,
En dubbelgångare, även stavat doppelgaenger eller hämta, kan vara spöket av en levande person eller någon annan form av fysisk dubbelgångare som ser mycket lik ut spöket av t.e.x. en avliden person. Dubbelgångare kan ibland liknas med att ha en “ond tvilling.” Ordet Dubbelgångare kommer från
Bergkärringen är ett av de mest framträdande väsen som folktron i dessa trakter känner till. Jorden, bergen och sjöar är hennes vanligaste tillhåll. Hon skildras vanligen som en gammal ful gumma med en mycket lång näsa och klädd i röd hätta. Hennes kläder har ansetts varsla
Brännvin som hjälpmedel för att diagnostisera och bota sjukdomar användes i början av 1900-talet, och det var endast ett fåtal av dåtidens kunniga män som visste hur man gjorde. Den som led av åkomman, eller dennes ombud, skulle bege sig till botaren med en kanna okryddat
Fanns en del kloka gubbar och gummor som kunde mer än andra både i Strömbacka och i byarna runt omkring.Ernst Rann berättade i en intervju bla om en av dom mest omtalade i Bjuråker nämligen” Kerstes Ante”. Det fanns en Kerstes Ante som hade ett sinne
Load More