Holmberget vittrorna

Om vittran eller bästa som hon kallas här finns en berättelse om hur hon besökte vallkullorna i Holmbergets fäbodar. Två vallkullar var för ett 50-tal år sedan där uppe och vallade kreatur. De brukade alltid ha sällskap med varandra under vallningen så var även fallet nu. Den ene av kullorna, hon hette förresten Karin, hade en dag sin far hos sig där uppe i fäboden. Han var där uppe för att hugga ved och hjälpa till med andra grövre sysslor.

En dag hade kullorna begivit sig till skogen med sina kreatur och gubben var ensam på vallen. Han stod på vedbacken och högg ved men blev efter en stund hungrig och gick in i stugan för att äta. Då han kom in fann han att Karin satt på en stol och kammade sig, hon hade även sin bästa klänning på sig. ”Vart ska du gå, Karin”, sade gubben men fick inte något svar. Gubben brydde sig inte om att säga något mer utan fortsatt att äta. När han ätit färdigt gick han ut på vedbacken igen och fortsatte med vedhuggningen. När vallkullorna kom hem frågade gubben ”skulle inte du Karin hem du satt ju och kammade dig och hade tagit på dig din bästa klänning, när jag var inne och åt i middags. Karin vände upp ett förvånat ansikte vid gubbens ord och nekade till att hon varit hemma vid middagstiden.

Nu tyckte gubben att det började gå väl långt när han med sina egna ögon hade sett henne. Hur man nu pratade fram och tillbaka kom man till den slutsatsen att man hade haft besök av bästa. Då gubben efter några dagar flyttade från fäbodvallen blevo de båda vallkullorna åter ensamma. De hade nog en förnimmelse av att de inte voro riktigt ensamma i stugan men de brydde sig inte om det. Basta som det naturligtvis var, brukade mest besöka dem om natten. De båda vallkullorna kunde ibland höra henne stöka framme vid spisen. En kväll sade Karin till sin kamrat, ”i kväll skall jag gömma disktvagan för henne, får vi se hur hon bär sig åt”.

Sagt och gjort, på natten vaknade båda två vid ett fasligt oväsen inne i stugan. De reste på sig för att se vad som stod på, men just då tystnade larmet. De somnade igen och inget ovanligt hände. På morgonen begav sig kullorna iväg som vanligt med sina kreatur till skogen. Vid middagstiden brukade en av kullorna sova medan den andra gick vall. De beslöt att Karin skulle sova först. Hon hade sovit ett tag då hon rörde sig i sömnen och råkade då få handen på höften. Nu är det så att om ”basta” blir förtörnad på någon smyger hon sig på denne i sömnen och efterlämnar sitt visitkort. Detta hade hon nu lämnat efter sig på höften åt Karin.

Denna fick i detsamma en sådan värk att hon nätt och jämt kunde resa sig upp. När hon därefter tittar in i skogen får hon se ”bästa” i en röd klänning och så utstöter bästa ett hemskt hånskratt som ekar mellan skogen. ”Bästa” har hämnats på Karin för att hon gömde tvagan. Karin blev därefter så sjuk att hennes kamrat måste omedelbart frakta ner henne till bebyggda trakter. Hur hon fick ner henne till bygden minns hon inte, men faktum är att Karin kom ner och måste omedelbart fraktas till sjukstugan. Där fick hon ligga i sju veckor innan hon blev bra i höften. Som synes är det bäst att inte reta eller förtörna ”bästa” eller någon annan underjordisk varelse.

72 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Contact Us