Den märkliga händelse, som jag här skall berätta, tilldrog sig i Söderala socken i Hälsingland under 1850-talet. Min närmaste grannfru har berättat upplevelsen efter sin far, som gick i borgen för dess sanningsenlighet. Jag berättar alltså efter fru Stocksell. I mitt hem brukade vi varje år odla lin. När detta var bearbetat och färdigt till…
Det var en januaridag år 1921. Jag hade på skidor besökt en god vän, som bodde vid en insjö i östra Värmland. När skymningen bröt in bröt jag upp, ty stora molnmassor hade plötsligt brett ut sig över himmelen, bådade snöyra. Med kraftiga stavtag gled jag fram över de snötäckta isvidderna mot hemmet, då plötsligt…
Här sägs de döda göra stort oväsen över sitt missnöje med ordningen på kyrkogården. Hungersnöd och farsoter gjorde så att den blev trångbodd. Gamla lik, benknotor och söndervittrade träkors stjälptes över staketet för att ge plats åt nya kistor. De döda fick ingen ro utan vältrades runt på detta förfärliga ställe där hundar och asätare…
Gengångaren, eller med ett lokalt uttryck ”skrömta”, var en död person som återkom i jordelivet. Han kunde ha huvudet under armen, och vara genomskinlig, och dök upp när man helst inte så önskade. Egentligen borde just Becken by ha många och riktigt gamla skrömta, eftersom skogen runt byn är översållad med bronsåldersgravar. Att gravsättas på…
I äldre folktro var gasten ett dödsväsen som kunde stå vid grindhål och vänta på människor för att ge dem en kram. Gastkramen var fruktad eftersom man kunde insjukna efteråt. Gengångare var oftast inte våldsamma, men det förekom berättelser där den som skändat en avliden kunde bli nedbrottad av den dödes gengångare och få ansiktet…
Förr var de alltid så rädda för att den döde skulle gå igen. Man brukade därför så ut hörfrö (linfrö) över den igenskottade graven, ty då kunde den döde inte komma någon vart, förrän han plockat upp alla fröna, och innan han hunnit så långt, var solen redan uppe. Då måste han ned igen, och…