I Kumla fattigstuga dog år 1862 en Nämndemansenka från Stene by, och natten innan hon afled timade följande uppenbarelse. De som bodde der tillsammans med enkan funno rummet i hast upplyst och sågo då en snyggt klädd karl, i hvilken en af de inneboende gummorna tydligen igenkände gamle Nämndemannen i Stene, komma in, knäböja vid enkans säng och hviskande samtala med henne.
Hvad som yttrades kunde de innevarande ej höra, men att en synnerlig ömsesidig välvilja rådde, kunde de nog förmärka, ty skepnaden klappade enkan på kinden och hon lekte med hans nystärkta skjortkrage. Efter att hafva varit inne en stund försvann gengångaren och det blef åter mörkt i rummet såsom förut. När enkan vaknade om morgonen sade hon, att hennes aflidne man besökt henne, och allt var nu godt och väl dem emellan, hvilket det ej varit i lifstiden, ty han hade trugat sig till hennes hand.
Hon frågade nu om de öfriga qvinnorna sett honom. Då dessa bejakade detta, sade hon: ”Nu lär jag väl snart få följa efter honom”, och så skedde, ty samma dag utslocknade hon.
Svenska sagor och sägner 5.). S. 54
440 visningar
