På sextonhundratalet var här en präst i Simris, som hette Sten Mattsson.’ Han hade gått i svartkonstskolan utrikes och studerat svartkonstböckerna riktigt, så han kunde tvinga fan var han ville ha honom. Så var det Sten Mattssons tillfall att hålla tingspredikan i Hammenhög, och där predikade han skarpt emot fan. Nå, pocker skulle ju passa […]
Silbodalsprästen, Anders Lindbäck, fick tjänsten som präst i Silbodals socken och det var en mycket fattigt trakt som han kom till 1862, från Dalsland. Fattigdomen bekymrade Lindbäck och började att mer eller mindre att styra socknen med stålhand. Han avskaffade kyrkorådet och ersatte det med ett mindre demokratiskt förtroenderåd. Men han nöjde sig inte med […]
Jonas Wollin(1692 – 1778) var en synnerligen nitisk och skicklig borgmästare i Mariestad, men också mycket intresserad av historia och fornminnen. För att koppla av från sitt stillasittande arbete inköpte han en bondgård i Forshem och därifrån gjorde han täta utflykter upp på Kinnekulle. Där kunde han ofta ses gräva i jorden efter fornminnen och […]
Varje lördagskväll brukade ungdomarna träffas för att dansa, men den plats man hittills använt för ändamålet ansågs nu ligga för avsides och man hade därför talat med socknens nytillsatte unge präst om man inte skulle kunna få nyttja gräsplätten utanför kyrkogården till dansbana. Prästen sa ja till förslaget, och spända av förväntan gick ungdomarna till […]
Det var en prästman som ännu inte fått fast anställning utan fick rycka in varhelst han behövdes i östgötatrakten. En gång fick han övernatta som gäst hos en baron, och denne frågade om prästen såsom varande en kyrkans man vågade sova i ett gästrum på den delvis inredda vinden. Prästen försäkrade att detta inte skulle […]
I Låstads kyrkas väggar skall en svartkonstbok finnas inmurad säger folktron En dyrgrip, en handskriven svartkonstbok från 1770, blev Skövde museums egendom 1945. Det finns inte många av dem. Några är på museet i Örebro, beskrivna av Paul Heurgren i Salomoniska magiska konster 1918. De hade tillhört en präst i Västbo. Och även boken i […]
I gräset vid kyrkans östra gavel ligger en oansenlig gravsten platt på marken. Den är kyrkogårdens äldsta bevarade gravsten och den bär texten Erik Johan Gadolin. Om honom berättas att han var synsk – och åkte runt på gårdarna för att driva ut onda andar. Kanske är det honom som Birgit Sparre syftar på när […]