Silbodalsprästen, Anders Lindbäck, fick tjänsten som präst i Silbodals socken och det var en mycket fattigt trakt som han kom till 1862, från Dalsland. Fattigdomen bekymrade Lindbäck och började att mer eller mindre att styra socknen med stålhand. Han avskaffade kyrkorådet och ersatte det med ett mindre demokratiskt förtroenderåd. Men han nöjde sig inte med detta. Girighet och strävan efter att lösa problemen i socknen, fick prästen att komma på ett mera ljusskyggt sätt att få bukt med problemen.
Han tyckte att gamla och svårt sjuka var en belastning i församlingen, så han blandade helt enkelt i arsenik i nattvardsvinet, som han gav till åldringarna vid hembesök. Tre personer hann han avliva innan han blev allt för girig och frångick sin ursprungliga plan. Det sista offret var Anders Lysén, en gammal barndomsvän, som prästen bjöd in i sitt hem. Denne dog efter att ha ätit en tallrik med gröt.
Misstankar väcktes nu mot Lindbäck. I början av 1865 krävde Anders Lyséns bror att man skulle öppna graven. I mars gick länsman med på kravet och efter analys fastslogs det att han dött av arsenikförgiftning. Fler gravar grävdes upp och prästen Anders Lindbäck ställdes inför rätta. Efter en tid erkände Anders Lindbäck tre mord och tre mordförsök.
Efter rättegången i Långelanda tingshus, en mil norr om Årjäng, blev han förd till Karlstads stadsfängelse, där han hängde sig i cellen, innan dödsdomen mot honom blev ett faktum.
378 visningar
