Varje lördagskväll brukade ungdomarna träffas för att dansa, men den plats man hittills använt för ändamålet ansågs nu ligga för avsides och man hade därför talat med socknens nytillsatte unge präst om man inte skulle kunna få nyttja gräsplätten utanför kyrkogården till dansbana.
Prästen sa ja till förslaget, och spända av förväntan gick ungdomarna till sin nya samlingspunkt. Spelmannen placerade sig helt sonika på kyrkogårdsmuren och satte igång att spela en vals på fiolen. Då stängdes plötsligt kyrkogårdsgrinden med en smäll. Detta reagerade man kanske inte så mycket på, öppnade den bara igen och fortsatte dansa. Emellertid upprepades händelsen ytterligare två gånger, och nu fanns det nog de som tyckte att det började bli lite kusligt. Och värre skulle det bli. Spelmannen dråsade i backen, föll helt enkelt ner från sin plats på muren.
Somliga trodde förstås att han tittat för djupt i flaskan, men de som kände honom visste att han aldrig nyttjade starkvaror. Själv menade han att en osynlig hand knuffat ner honom. Och så plötsligt fick ungdomarna se en gestalt som stod lutad mot grinden- de kunde inte riktigt enas om hur gestalten sett ut, om han varit vit, genomskinlig eller vit med svarta kanter. Han hov i alla fall upp sin stämma och dundrade:
“Man stör inte dem som sover. Dansa kan ni göra någon annanstans” varpå han försvann.
Några av vittnena tyckte att gestalten liknat en på bygden välkänd person, Oskar i Backen. Säkert var det Oskar som skojat med dem. I det ögonblicket kom prästen förbi och undrade varför ungdomarna såg så dystra ut, och till slut berättade de att Oskar i Backen varit där och skämtat med dem. Prästen såg då på dem och sa:
344 visningar“Ni har misstagit er. Jag kommer just från Oskars dödsbädd. Han dog för en timme sedan”
