I Stora Kil — finns en gård som heter Apertin. Där bodde en grevinna för länge sen. Hon var elak så det förslog. Hon kunde inte sitta i samma kyrka som det andra sockenfolket satt, för hon orka inte känna lukten av becksömsskorna. Hon byggde ett litet kapell på Apertin, och där hade hon gudstjänst för sig själv. En kväll så hade hon ställt till med dans. Då kom det en fin främmande herre och bjöd henne att dansa.
Ingen visste vem denne främlingen var. Och det fanns ingen som kunde dansa så fint som han. Han dansade med grevinnan tag på släng. Fram på natten så börja blodet att stå kring fötterna på grevinnan, men hon dansade med denne svarte karlen ändå. Till slut var det en som fick se, att främlingen hade en rompa, som stack fram under rocken, när han dansade.
Då blev de rädda och så kalla de dit en präst. När prästen kom, så var det nära på slut med grevinnan. Prästen tog fram bibeln, men den onde ville inte bry sej om det. Men till slut fick prästen makt med honom.
Prästen borra ett hål med en syl i blyet på fönstret och sa till den onde, att han skulle krypa ut genom hålet. Då kastade han sig på golvet och rullade ihop sig som en mask och ville krypa genom hålet. Men det fick han inte. Han fick pina sig genom hålet som han var förut.
Värmlandssägner. Göteborg. S. 13-14.
798 visningar
