En gammal tant som dog så sent som 1923 talade om att hon hört av en man som var ute för att söka hästar och gjort upp en eld och redan lagt sig för att vila att bränderna hoppade långa stycken. Till slut kom ett fruntimmer vitklädd och sade: ”Flytt på elden! Det blir för varmt åt mina barn.” Han gjorde så och det blev lugnt kring brasan.
Samma tant hade suttit på en sten i Årberget och hört hur det lockades på kor och hört skällor pingla alldeles intill men inte sett någonting. (Min tanke är att hon somnat och drömde.) Under det hon arbetade i fäbodarna hade hon sett en vitterko, en vit fet och grann ko. Men hon hade inte någon metall till hands annars har hon nog blivit ägare av kossan. På en gård var det ett ovanligt väsen i stallet varenda natt. Så hade husbonden dit en som hade visdomsmössa. (Den föddes en del människor med förr i världen som Herr Dahlstedt väl hört.)
Gubben med visdomsmössan fick se en vit häst som försökte tränga sin in i den ena spiltan än i den andra och trängde så de egna hästarna som då blev oroliga och förde väsen. Men inte ens den gubben hade rustat sig så han kunde få åt sig hästen, men så att han aldrig kom till det stallet mer det kunde han förmå.
A.Hansson
475 visningar
