I Balkåssätra var en tös som tog liv’ av sin nyfödde. Hon strypte honom med ett band. Så tog hon och stack den ned i en bytta och satte locket på och satte den under en granrot. Det spöka på det stället.
En gång kom en skogshuggare. Han fick höra jämmer. Han var ute och let efter hästarna. Så fick han se denne lille som kom och grät.
Vad gråter du för, min lille, sade mannen.
Då svarade den lille: ”Mor min har strypt mig och här ser du bandet om halsen”.
Han hade ett svart band om halsen. Så grät han över att han inte hade fått något namn. Han kunde inte bli salig och komma dit han skulle vara, utan han var bunden vid skogen.
Då sade mannen: ”Du skall få heta som jag heter, vila i frid”. Förut skrek också den lille:
”Bytta för trång, bena för lång, ensam i sätra”.
Det var många som hade hört den lille, men det var ingen som hade vågat att säga något. En skulle tala till sådana först, om en skulle få något uträttat.
R.Nilsson
874 visningar
