I Brottby gamla prästgård smyger ett grått spöke nattetid. Det är en av få spökberättelser om Vallentuna som är nedtecknad i folkminnesarkiven. Höstlöven singlar ner i höstrusket där den smala sandvägen kröker sig förbi Össeby kyrkoruin som reser sig dramatiskt ur landskapet. Efter att ha passerat några torp och andra hus tar skogen vid och Brottby gamla prästgård dyker upp.
Härifrån berättas en av få lokala spökhistorier. Natt efter natt hördes hur en av husets tidigare invånare gick i trappan och över ett knarrande golv.
När stegen tystnade slogs dubbeldörrarna till ett skåp upp. Eftersom kvinnan som väcktes visste att nattvardsvinet förvarades i skåpet bestämde hon sig för att försöka överraska den törstiga tjuven.
Hon lade sig på lur och fick då se en gråklädd kvinna som gick mot skåpet, öppnade dörrarna och försvann in. Den vetgiriga prästgårdsbon följde efter och ville öppna dörrarna för att se vad som hände därinne. Men då dängdes dörrarna igen med full kraft. Sedan öppnas de av sig själva och visade ett tomt skåp…
Berättelsen finns nedtecknad i journalisten och författaren Petter Inedahls blogg Skarn. Här har han samlat ihop spökhistorier från hela Stockholm. Berättelserna har han hittat bland annat i Nordiska museets folkminnessamling.
Petter Inedahls berättelse slutar med att den skräckslagna kvinnan rusar och väcker prästen som lakoniskt konstaterar. ”Jaså du har också sett henne.”
Numera bor ingen i Brottby prästgård. Huset som ligger prydligt och gulmålat vid vägens slut hyser nu Össeby församlings expedition.
De som jobbar i huset har inte hört talas om att det spökar. Kyrkoherde Elisabeth Munro, som faktiskt har bott i huset har aldrig träffat den gråklädda.
– Jag har bott här i huset i sex år och aldrig märkt någonting, fast jag märker aldrig sådant, säger hon.
768 visningarMITT I VALLENTUNA STEGET. TISDAG 15 OKTOBER 2013 SIDAN 14
