Det var en pojke som mötte viterkorna och en viterjänta. Då skulle han kasta stålet över en ko, så han skulle få henne, men då kasta han miste, så det for över jäntan, och då fick han ju henne i stället. Henne ville han ju inte alls ha, men han kunde ju inte bli fri henne, så han gick till prästen och frågade, hur han skulle bära sej åt.
Prästen sa att det var nog inte något att göra då, utan han gatt (måste) behålla henne. Så han gatt vigas vid henne. Han var alltid elak mot henne, men hon bara tålde och tog emot. Så var det en gång han skulle sko hästen, men skon var bara omöjlig, så det gick inte.
Då bad hon att hon skulle få ta skon, så skulle hon dra den (böja den) som han ville. Ja, vad skulle hon duga till det, hon som var så liten och späd, tyckte han. Men hon tog skon och drog den som han ville ha den. Men då han såg hur stark hon var så sa han:
”Att inte du slog ihjäl mej för länge sen!” — ”Ja men prästen sa int så”, sa hon.
Sen vart han snäll mot henne.
Norrländsk folktradition. Uppsala. s. 81
Fakta:
661 visningarFöreställningen om vittra är en nordisk variant av en allmäneuropeisk föreställning om ett folk, de underjordiska, som lever parallellt med människorna och i deras närhet. De räknas till dem som inom folktron kallas ”de osynliga”. Vittra beskrivs som ett folk som lever familjevis på jordbruk och boskapsskötsel, men på annan plats och under andra tider. De håller till på fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där. Vittra sägs hålla egen boskap, som kallas vitterkor, och dessa kor ansågs som särskilt förtrollade. Det berättas att fäbodjäntor fått ta hand om och behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Vitterkor har den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så.
Vittra ser ut, lever och klär sig som människor, och de är till skillnad från många andra väsen i folktron dödliga. De bor under jorden, eller snarare i en parallell verklighet. Vittras vägar kallas för vitterstråk, och på många platser finns det kartor över dessa från förr. Illa går det för den som bygger sitt hus rakt på ett vitterstråk, då går vittra med sin boskap tvärs genom huset.
wikipedia