Den sist dödsdömda i Sverige som inte benådades, tillika den sista dödsdömda kvinnan, var den s.k. änglamakerskan Hilda Nilsson som dömdes till döden den 14 juni 1917 och tog sitt liv i fängelset några dagar senare. Den siste mannen att dömas till döden var Mohammed Beck Hadjetlaché.
Mohammed var ledare för den så kallade ”Ryssligan”, som den 28 maj 1920 dömdes för kidnappning och mord på tre ryska medborgare till att ”mista livet” medelst giljotin. Vid nyåret 1920/1921 omvandlade Svea hovrätt enligt praxis hans dödsstraff till livstids straffarbete och han avled på Långholmen 1929.
I 1864 års strafflag, då även ett avskaffande av dödsstraffet togs upp, avskaffades hängning som metod och antalet med dödsstraff belagda brott beskars kraftigt. I den kungliga förordningen från 10 augusti 1877 föreskrevs att avrättningen skulle ske genom halshuggning på fängelsegården. Inför avrättningen skulle delinkventen ges möjlighet att förbereda sig med hjälp av ett biträde. Detta biträde kunde vara präst, fängelse- eller provinsialläkare, kronofogde eller magistratsledamot.
Innan delinkventen fördes ut på gården lästes domen upp för de närvarande. De närvarandes antal var begränsat. Med delinkventen följde den som berett denne för avrättningen. Till detta tillkom en förordnad tjänsteman som skulle föra protokoll samt andra personer vilken Konungens befallningshavande tillkallat. Den kommun i vilken avrättningen ägde rum ägde rätt att utse högst tolv personer som fick närvara.
444 visningarEfter avrättningen stadgades att den avrättades kropp skulle jordfästas i stillhet på närmaste kyrkogård.
