Varje människa har fått en viss tid att leva och verka på; denna tid har man kallat »den tillmätta tiden», men genom mord eller självmord förkortades densamma. Även brottslingen, som särskilt i äldre tid ofta fick sona sitt brott med livets förlust, fick sina dagars tal förkortade.
Sådana människor, som av en eller annan anledning dött före den av Skaparen fastställda tiden, gick igen, ty under mellantiden kunde de inte komma varken till det ena eller andra stället (varken de saligas eller osaligas).
De var jolbunna (jordbundna), sades det, och i de flesta fall var deras andeväsen bundet vid den plats, där brottet begåtts eller där kroppen låg, helst om den låg dold. Men i och med att brottet kom i dagen och kroppen förts till vila i vigd jord, upphörde gengångaren, dock ej alltid.
Även personer, som dött utan att uppenbara dolda brott, gick understundom igen. De måste uppenbara, vad de under livstiden fördolt, innan de fick komma till ro.
465 visningar
