Den 4 maj 1849 avrättades torparen Nils Ågren genom halshuggning. Det var den sista avrättningen på Kuggås. Enligt ögonvittnen samlades åtminstone 7000 människor för att bevittna när Nils huvud skildes från kroppen. Rånmord och förgiftat vittne Nils Ågren hade mycket på sitt samvete.
Det kunde ibland hända att publiken tog ställning för den dömde; särskilt om det fanns synnerligen förmildrande omständigheter eller om den dömde var djupt ångerfull. Ibland kunde det räcka med att han hade ett osedvanligt vackert utseende. Nils kunde inte räkna med något folkligt stöd.
Tvärtom var han sällsynt råbarkad. Den som hade rånmördat ett gammalt par och dessutom förgiftat ett vittne på ett illslugt sätt kunde inte räkna med några sympatier. Nils bakgrund Nils Ågren kom från en relativt välbärgad släkt. I alla fall om man går ett par generationer bakåt i tiden. Hans farfar Sven Ågren var rusthållare i Sörvik/Byteshell, Döderhults socken, och gift med Eva Nora Söderberg som kom från en ansedd bokhållarefamilj med viss anknytning till adelssläkter. Nils far, Jonas Ågren, var bonde i Appelrum i samma socken.
Nils föddes i augusti 1802 och blev redan som treåring faderlös när lungsoten härjade som värst i socknen. Hur denna svåra start i livet påverkade Nils möjligheter att etablera sig i samhället kan vi bara spekulera i, men som så många andra bondsöner på 1800-talet lyckades han inte stanna kvar på den nivå hans förfäder hade levt på, utan fick nöja sig med ett osäkert liv på olika torp i Döderhult socken.
1822 gifte han sig med Katarina Olsdotter med vilken han fick minst fem barn. Stölder Efter några år övergav Nils livet som hederlig torpare och påbörjade en bana som tjuv. Om det var fattigdom eller bara ett tjuvaktigt sinnelag som fick honom att börja är svårt att sia om. Omkring 1841 verkar han dömas för stöld och delaktighet i mord.
Året därpå straffades han på nytt för stöld. Enligt prästen hade Nils även brustit i gudsfruktan och klagade över att han på flera år ej bevistat husförhör eller Herrens Heliga nattvard. Sammantaget får vi en bild av en människa i sönderfall.
Rånmord och förgiftade våfflor
En tid efter de första stölderna genomförde han med två andra män ännu ett rånmord mot ett äldre par. Förmodligen deltog även en av hans söner. När det närmade sig rättegång insåg Nils att han låg illa till och bestämde sig för att tysta ett vittne på ett sällsynt raffinerat sätt. Efter en gudstjänst sökte Nils upp vittnet på kyrkbacken och spelade försonlig. Vittnet anade inget utan lät sig väl smaka av Nils nybakade våfflor som till råga på allt, utan minsta betänklighet, sköljdes ned med brännvin. På vägen hem avled vittnet av förgiftningsskador. Nils hade nämligen bakat in arsenik i våfflorna och kryddat brännvinet med livsfarlig skesyra.
Stursk Vid rättegången
i Mönsterås uppträdde Nils besynnerligt sturskt. Han ville inte erkänna mordet på det gamla paret utan kom med upprepade undanflykter. Den erfarna domaren lär då, med en gest ut mot Kuggås avrättningsplats, ha yttrat orden: ”Ditt huvud kommer nog att ramla härute”, varpå Nils svarade ”Nähä, dä blir ingenting med dä!”. Som brukligt var fick Nils prata med en präst före avrättningen. Men efter flera timmars samtal kunde prästen till sin stora fasa konstatera att ingen sinnesändring eller ånger märktes hos Nils. Hemma i torpet satt den nyblivna änkan med barnen.
784 visningar
