Det fanns ett flertal galgbackar i trakten kring Billingen. Några av dem går att lokalisera än idag. De låg på landsbygden, placerade på kullar eller högt belägna platser med inte allt för tätvuxen skog. Anledningen var att platsen skulle främja sikten för publiken. Synligheten skulle även fungera i rent avskräckande syfte.
Att avrättas i galgen ansågs vara ett ovärdigt sätt att dö på. Därför var det många tjuvar som avrättades på detta sätt. En galgbacke som det i flera uppteckningar berättas om är , Valle härads avrättningsplats vid Djäknakrogarna i Ljungstorpstrakten, belägen vid Billingbergets sydvästra sluttning.
Nedan följer ett citat av Aug. Lagerkvist, född 1852 i Våmbs socken:
Tjuvastigen hette en stig nedanför berget, den gick hemligt till ett tjuvtillhåll som kallades ’Kakes’, det gick aldrig att komma på tjuven förrän en kvinna som Kaken friade till blev rasande och förrådde vägen. Kaken hade 150 stölder på sitt samvete och hängdes vid Djäknakrogarna.
Upptecknat: 1939 av N. Sjöholm (Göteborg, IGFH 04300 s.28)
Den mest kända, och dessutom den sista, avrättning som skedde på galgbacken vid Djäknakrogarna var då en man vid namn Furberg, eller Förberg, år 1859 avrättades för mordet på sin gravida fästmö Maria Andersdotter. Det var detta skylten berättade om då jag besökte den gamla galgbacken. På platsen fanns även en sten som någon hade skrivit ”1859” på med vit färg.
I Institutet för språk och folkminnens samlingar finns också berättelser om just denna avrättning. Nedan följer ett exempel, även den berättad av Aug. Lagerkvist:
’Sula Kal’ Karl Hög biträdde vid Furbergs avrättning på Löten, för det fick han behålla kläder och skor som han drog av liket. För det arbetet fick han heta rackarn i hela sitt liv. Han var nog inte nykter på avrättsplatsen annars hade han nog inte rusat på det. Detta skedde 1859.
Upptecknat: 1939 av N. Sjöholm (Göteborg, IFGH04300 s.28)
Även om Förbergs avrättning förefaller vara den mest kända, har naturligtvis även andra människor fått sätta livet till på denna plats. Lagerkvist ger ännu ett exempel, där hans egen morfar var den som körde förövarna till avrättningsplatsen:
“Min morfar körde Dalmännerna till avrättningsplatsen vid Djäknakrogarna på Billingen. Det var de som mördade Gammelstorparn i Husaby. Innan de steg på skjutsen gick de till nattvarden i Skövde kyrka. Då höll Dalmans Johannes ett tal i kyrkan och sade till folket, att de skulle akta sig för sådana här handlingar, som de hade gjort, ‘För nu ser ni lönen. Låt detta bli som en spegel för er’
Upptecknat: 1939 av N. Sjöholm (Göteborg, IFGH04300 s.29)
612 visningar
