En man här i socknen hade skaffat sig en bese eller spirituss. Det var ett litet kreatur – en tarbagge – sprutfluga ell dyl som genom visstelse i en trääska och matande med blod eller spott förvandlades till en bese. En gång om dagen tittade ägaren till sin bese som han vanligtvis köpt i staden till olika priser – så hade han värple buköpssumman och lika mycket för var gång och då fick han litet mat igen. Det var besens sätt att dra.
Men, vår man brukte på sina färder land och rike omkring ha besen med och medan han bjöds att stiga in i ett rum släppte han in besen gneom nyckelhålet ell. springa i dörren eller väggen åt ett annat, där han nät väldigt med pengar. Då mannen såg till besen efter sådana fall var äskan bräddfull med pengar.
Dels till sist blev mannen rik som bergatroll. Det är nog en kvarleva från tiden de trodde på besar att en säger till en person som ofta tilltar till sina pengar och räknar dem: “De yngla väl!” Om en arbetsam person med ytterst stor iver sägs det: “Han ä då en riktig bese”
388 visningar
