En sägen förekommer om att en av Ambjörnarps kyrkklockor skulle ha blivit sänkt i sjön Brolången för att rädda klockan under krigshärar, plundrare och danskarnas härjningar under 1650-talet.
När klockan sedan skulle hämtas, skulle ingen av de två karlarna som utförde arbetet få yttra något ord, men just som de fått upp klockan i vattenbrynet, sade den ena något om att, nu har vi den. Då släppte greppet om klockan, och den hamnade åter i djupet.
Därför säger klockorna i Ambjörnarps kyrka: ”Bing – bång, bing – bång, syster min ligger i Brolång”.
Vattnet i Brolången är ofta grumligt och ärggrönt vilket enligt sägnen beror på kyrkklockan på sjöns botten.
Storklockan är av senmedeltida typ och har skriftband med 24 bokstäver, som emellertid inte går att tyda.
Utdrag ur Ambjörnarps torp & hembygdsbok
Det var en gång två bröder, deras efternamn var STORE. Möjligen var det Erik den Heliges broder, Joar Blås ättlingar som kom till Kind. Den äldste stannade på Högalid i Ambjörnarp och den yngre stannade på Torpa i Länghem.
Århundradet var kommet till det 14:de. Nedom backarna till det högt belägna Högalid fanns Anbiorns torp tillhörande Store, platsen var omgiven av vatten och var lätt att försvara så därför byggdes en liten kyrka med intilliggande klockstapel. Detta blev socknen eller samlingsplatsen Anbiorntorp. Klockan som vägde 2 1/2 skeppund kom att ringa vid sorg och glädje, vid faror och när fienden kom. ‘
Så har den gamla klockan ljudit i nära 600 år och gör så än i dag. Klockan fick en finare kyrka 1623. Den blev upphöjd 1840 i den nuvarande kyrkans torn. Socknens kyrkor har under åren varit hotade vid ett flertal tillfällen. Redan på den katolska tiden kom det danska legoknektar till socknen, brände och skövlade. Våra kyrkor klarade sig tack vare ”försvarsringen” av sjösystemet.
342 visningar
