En anställd vid Sala gruva vid namn Jöran Tysk hade en julnatt vakten i gruvan. Av namnet att döma var han av tysk härkomst och antagligen en av de bergsmän som jobbade i gruvan i slutet av 1500-talet eller i början av 1600-talet. Han var en mycket skicklig gruvarbetare, vilket bevisades av att han snart befordrades till stigare och slutligen överstigare vid gruvan.
Nattens timmar gick långsamt fram. Tysk tillbringade en stor del av tiden i bön och sång till Gud. Vid andra nattväkten hörde han, under det att han sjöng, hur en duva flög fram och åter över hans huvud. En timme förflöt ytterligare, men så fick han med ens höra hur de av arbetarna kvarlämnade gruvredskapen började att skramla, liksom de skulle ha använts av arbetarna själva.
Bullret tilltog för varje ögonblick och avslutades med ett förskräckligt oväsen i Tält- och Väderorterna, därifrån kom ett hiskeligt ekipage körande fram. Förspända framför en stor gruvkärra rusade två väldiga hundar fram genom mörkret mot den plats där Jöran Tysk stod, darrande av skräck.
I kärran fanns en människa av ovanlig storlek och huvudlös. Det förskräckliga följet, fört av en förare i svart, som gick bredvid kärran, körde rakt fram till Jöran och hans kamrat, som sov så hårt att det inte gick att väcka honom. Jöran bad Gud om hjälp, vilket hade till följd, att det rysliga följet försvann mot Makalösschaktet.
På morgonen gick Jöran och hans kamrat upp ur gruvan. Natten därpå insjuknade Jöran mycket svårt, så att man till och med fruktade att han skulle dö, men tillfrisknade så småningom.
398 visningar
