TK-station Luxemburg

I Luxemburg bor paret Maggy och Jules Harsch-Fischbach; hon är lärare och han statstjänsteman. Maggy blev intresserad av ERF 1985 och ville forsöka spela in. Jules var inte intresserad, så hon började på egen hand i juni 1985.

Efter fem dagar fick hon in svaga röster på flera språk (paret är också flerspråkiga, förutom luxemburgiska talar de tyska och franska flytande, samt engelska hyggligt). Så småningom blev Jules intresserad, och de fortsatte tillsammans. De svaga rösterna blev efterhand tydligare. I april 1986 kom de första elektroakustiska rösterna.

Konstantin Raudive hade gått ur tiden 1974. Maggy var fascinerad av hans arbete med ERF och trodde att han gärna ville fortsätta liknande arbete där han nu var. Hon anropade honom därför ofta i sina inspelningsförsök. Efter en tid kom en mörk röst som blev alltmer bekant, och som en dag identifierade sig som – Konstantin Raudive. Andra röster angav sig vara avlidna släktingar och bekanta. Kontakterna utvecklade sig till regelrätta föredrag av Raudive, över filosofiska och religiösa teman. En barnljus, syntetisk, robotaktig röst inledde och avslutade kontakterna. Han kallade sig Teknikern och sade sig i den hinsides världen vara den ansvariga för projekt Kindergarten, som han kallade TK-försöken till jorden.

Paret Harsch-Fischbach (förkortas H-F) hade under tiden av sina röster fått tekniska instruktioner om vilken utrustning de skulle använda. Ingen av dem var tekniskt utbildad eller intresserad, men med hjälp från olika håll kunde de bygga de besynnerliga kombinationer av elektroniska och andra komponenter som rösterna föreslog. Kvaliteten på rösterna blev allt bättre. Till en början arbetade H-F ensamma, men efterhand kunde allt fler personer delta. Utrustningen vid denna tid arbetade på FM-bandet, strax under en frekvens som användes av ett system for personsökning. Med denna anläggning gjordes också lyckade kontaktförsök inför större grupper.

Paret H-F började 1986 söka kontakt med likasinnade och bildade en förening for ITK-studier. De kallade den Cercle d’Etudes sur la Transcommunication, CETL. H-Fs främsta stöd var professor Ernst Senkowski i Mainz. Med en bakgrund som fysiker hade han själv experimenterat med ERF sedan mitten av 70-talet. Han var, och är, den i Europa som har bäst överblick över hela detta fält. Senkowski deltog i experiment i Luxemburg, sammanställde och värderade resultaten. Han skrev rapporter i medlemsbladet CETL INFOnews, som började publiceras i enkel form 1986. 1 sin tjocka bok Transkommunikation går han grundligt igenom hela området.

H-Fs kontakter på ”andra sidan” identifierade sig som en grupp och kallade sig Zeitstrom (Tidström). Kontakterna skedde mest på tyska i offentliga sammanhang. Mer privat kunde rösterna tala luxemburgiska, vid behov också franska och engelska. H-F har dessutom redovisat radioröster på italienska och finska samt datortext på svenska.

16 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Contact Us