Gastar sa de var sådana som var komna illa av daga. Det var en pojke nere på Hultaberg, som hade hängt upp sej i en klyfta — Raskapojken kallte de honom. De skulle ha “nistagille” (kyrkogångsgille) hemma. Han hade varit och handlat till det. Och
Etikett: Gast
En form av gast som det berättades om i hela Sverige var mylingen (i norra Sverige sade man utböling eller utkasting): ett nyfött spädbarn som dödats av en ogift mor i ett försök att undkomma skammen. Mylingen ville enligt folktron avslöja modern som mördare. I
I äldre folktro var gasten ett dödsväsen som kunde stå vid grindhål och vänta på människor för att ge dem en kram. Gastkramen var fruktad eftersom man kunde insjukna efteråt. Gengångare var oftast inte våldsamma, men det förekom berättelser där den som skändat en avliden
Spöke – den mest allmänna men också vagaste svenska termen för ett dödsväsen. Spöket uppträder inte med någon speciell avsikt utan nöjer sig med att manifestera sig genom oväsen eller genom att visa sig på kyrkogården eller dylikt. Det är ofta till sitt yttre demoniserat