När man åker till Förslöv från Greviehållet går vägen rakt igenom en liten skog strax innan man kommer fram till skolan. På båda sidor av vägen finns flera gravar i form av högar och resta stenar. Gravarna anlades under brons- och järnåldern (ca 1800 f. Kr – 1050 e. Kr) och har alltså använts som “kyrkogård” under en lång period av förhistorien. Den största av de resta stenarna kallas Offerlundsstenen och på den finns också flera skålgropar vilket har väckt tanken om att området även använts som offerplats.
Hur det är med den saken är inte klarlagt men att området i alla tider varit föremål för människors oro och funderingar är helt klart. Sedan gammalt kallas det för Puge-eget som betyder det kusliga området där det växer ekar.
När pesten härjade i bygden i början av 1700-talet drabbade den både fattig och rik. För de som blev sjuka fanns inget botemedel och i regel dog de flesta. Det var en förfärlig sjukdom som inte ens prästen kunde rå på. Kläder och bohag till de som insjuknade brändes och det bestämdes att särskilda begravningsplatser utanför själva byn skulle iordningställas, för på kyrkogården vågade man inte begrava de döda på grund av smittorisken.
I Förslöv sägs ett område i närheten av Skammerör ha tjänat som pestkyrkogård men inga spår finns kvar av den. Ett annat område är just Puge-eget. Här finns ju gravarna till och med kvar så vad skulle det annars vara? Problemet pestkyrkogårdar är att prästen i regel inte har välsignat jorden. Det betyder att de som blivit begravda här inte kommer till himlen. Förr i tiden var det nästan ett värre straff än döden i sig. Det kunde också betyda att personerna skulle komma tillbaka som spöken för att få hjälp av de levande med att bli begravda på vigd jord.
Innan bilar var vanliga hände det ofta att hästarna stegrade sig och vägrade gå genom Puge-eget. Människorna själva bävade också för här var det riktigt puget. Vem kunde vara säker på att inga spöken skulle visa sig och hitta på hemskheter?
Vid tolvtiden på natten berättas det att det ibland hörs ljud från en vagn som dras av en häst genom Förslövs by och ut mot Puge-eget. Där tystnar ljudet och de döda krälar ur sina gravar och tar sig upp på vagnen. Efter en stund hörs hästen komma tillbaka och det gnisslar och knarrar från vagnen som nu är tungt lastad. I höjd med kyrkan slutar ljudet tvärt. Hästen har stannat och döingarna klättrar av vagnen för att ta sig in på kyrkogården och den vigda jorden. Problemet för dem är att ta sig ner i jorden eftersom de faktiskt är spöken. För det mesta lyckas de inte och därför upprepas proceduren natt efter natt.
1 022 visningar
