I Låstads kyrkas väggar skall en svartkonstbok finnas inmurad säger folktron En dyrgrip, en handskriven svartkonstbok från 1770, blev Skövde museums egendom 1945.Det finns inte många av dem. Några är på museet i Örebro, beskrivna av Paul Heurgren i Salomoniska magiska konster 1918. De hade tillhört en präst i Västbo. Och även boken i Skövde är förknippad med en präst.
Det står i den att den är skriven av en viss Isac Friberg i Lund 1770, identifierad (?) i Billingsbygden 1996 av Gunnar Linde som en blivande präst med namnet Isac Friberger, studerande vid Lunds universitet och prästvigd 1776.
Han var västgöte, född den 27 september 1736 i Bjurbäck, och han kom också att tjänstgöra i Västergötland, till slut som kyrkoherde i Vartofta-Åsaka, där han dog 1818.
Boken i Skövde liknar de i Örebro. Den rymmer allt möjligt från magiskt verkande handlingar och ord till undergörande botemedel, sådant som även är bekant på annat sätt. Men den verkar unik i sina ålderdomliga och till en mångfald väsen riktade besvärjelser.
Sådant finns det även i Sven B. Eks Tre svartkonstböcker 1964, som handlar om böcker på Eslövs museum. I den kan det läsas om ”allahanda slags Troll ok Trollfolk ok kalvar…” Kalvar? Jag fick stirra en bra stund på det ordet för att fatta felläsningen. Det var som när jag försökte förstå vad som menades med ”älfwar” i ”skövdeboken”. Enligt den etymologiska ordboken av Hellquist kallades näcken ”älv” i Skåne (maskulinformen för älva) och alvar är en pluralform. I ordboken finns även en förklaring till ”hyllemoder”, ett annat ord som vållat mig huvudbry.
Hylle är fläder. Ordet har satts i samband med ett kvinnligt väsen, den välbekanta huldran. Av det har det blivit ”hyldemor” i Danmark. Närheten i Skåne till Danmark är påfallande, och boken i Skövde kom ju ursprungligen från Lund.
Och vad är ”opyske”? Ordboken säger att det är småtroll. Besvärjelsen som följer rymmer både opyske, hyllemodern och älvarna:
I Guds faders förlof, med Guds kraftiga ord, med Guds heliga förmaning, I namn Guds Faders och Sons och then Hl: Andes, förbinder och förbjuder jag alt trollfolk, och alla onda meniskors konster, Gårdpuker, skogsnufwer, älwar och watenhästar och alla bärgatroll, alla slags vätter, bolvätter, jordvätter, hyllemoder, onda bär och alla slags opyske och förgiftiga spökelser, hwad det wara kan som hafwer i sinnet at göra detta Guds folck någon fördomelse sjukdom eler_ skada: dem förbjuder jag det swåra hårdt på Guds wägnar som Gud han förb(j)öd de onde änglar himmelen jag förbjuder dem det wid himmel och jord, wid Sol och måne, wid planeter och alla ljusa stjernor, wid de 4 elementer, wid de 4 Evangelister, och wid de utwärtes Apostlar, och wid alla heliga meniskors tro och tolamod och wid de heliga Söndags läsningar, och vid alla heliga änglar
wid Jungfru Marie Kyskhet, wid Sancte Bengts nykterhet, at alla onda andars trolldom och alt opyske och spökeri skal wara förb(j)uden at gjöra dena Guds tjenare N: någon skada, wid Wårs herres Jesu Christi heliga och ärefulla födelse och wid Jesu Christi heliga död och pina och wid det kors Jesus dödde på och wid den törnekrona han bar på sitt välsignade hufwud, och wid det ris och sweper (gissel) som han blef slagen med, och wid de 3 järnnaglar som han blef slagen wid korset med, och wid naglarna genom händer och föter, och wid det spjut som de stungo Jesum i sin heliga sida med, och wid det blod som Jesus swettade i örtagården, och wid det watn och blod som utran af Jesu heliga sida, och wid de 7 ord som Jesus talade på korset, och wid den förhånliga korsens död som Jesus utstod på korsens galge, wid Wårs Hwerres Jesu Christi upståndelse ifrån de döda; och wid alt som heligt är i himmelen och på jorden, och wid alla de underliga gjerningar som Gud hafwer jordt i himmelen och på jorden, och wid det gamla testamentet och wid Then heliga Trefaldighet Gud Fader, Guds son och Gud den helige ande. J.H.S.XXX.
Därefter följer två liknande men kortare ramsor, sedan ett påstående:
Denna föregående och efterföljande bön componerade Påven Leo och gaf sin Broder Carlo Magno. Den som henne läser elr_ bär på sig han skall den dagen icke blifwa mördad elr_ såras elr_ få någon odöd och ingen djefwul och ingen meniska skall skada honom til lif elr_ själ han får ock så ofta henne läser 1000 dagars efterlåtelse.
Carlo Magno är Karl den store. Han levde samtidigt som påven Leo III, och samtidigt betyder här omkring år 800! Här är det verkligen plats för utropstecknet. Efterlåtelsen gäller naturligtvis skärselden.
I en av besvärjelserna ställs hela den mörka krigsmakten upp för mönstring, kompanivis: ”alla the djeflar som äro uti helfwetet, och alla de som äro uti jorden, och så många som bärgamannen hafwer uti sitt compagnie, och alla så många som wattumannen har i sitt wåld, och alla så många som haf(s)fruen har uti sitt wåld, och alla så många som Belzebub har under sin hand, och alla så många som Natanael, som är den wärste, har under sin hand, hwilken war den förste och heligste ängel som san(n) Gud skapte i himmelen, tå intet war uti himmelen mer än en half time för än han blef nederstött af himmelen till helfwitet, och likaså blev Haf(s)frun och all henes här, och likaså blef Wattumannen med alla sina andar och lika så bärgamannen med sina som äro både i jorden och i bärgen, lika så blef hwirfelwinden med stött (nedstött?) med alla sina djeflar, dessa äro uti sex delar”.
Sist kallas den högste djävulen själv fram. ”I 18000 tusen djävlars namn” frågar sedan besvärjaren ”hwilken av dem alla detta gjort hafwer och frågar tig hwarföre han det gjordt, tå komer den fram och swarar tig som hafwer det gjordt, och säger tilika hwarför han det gjordt”. Varefter det hela avslutas med att ”tå wisar tu alla ifrån tig och de gå hwar til sitt rum och ställe i gån med dena förmaning som är Fader wår som läses til bakars (baklänges)”. Och med tillägget: ”3 gånger Jesu Herrans X fria mig ifrån alt ondt”.
Det är det goda, inte det onda som gynnas.
Flera biskopar på Island var kända för att genom sin verksamhet och helighet vara bönderna till hjälp. Om biskop Torlak stänkte vigt vatten på boskapen, var den så gott som säker på att inte skadas av sjukdomar, oväder eller vilda djur. Albertus Magnus, biskop och vetenskapsman i 1200-talets Tyskland, rekommenderade remsor med skyddande formler för kreaturen. Och besvärjelsen av ondas andar har ju alltid funnits inom kristendomen, från Jesu tid till dagens mer undanskymda exorcism.
Sammanfattningsvis beskriver böckerna ett intressant möte mellan elit och massa, mellan tillåten och förbjuden auktoritet. Besvärjelsemonopolet behövde försvaras. Kom den misstänkte Friberger att från predikstolen fördöma den svartkonst han tjänat pengar på i sin ungdom? Han hade sålt Vinculum Infernorum eller ”underrättelse om fördolda skatters framskaffande genom orena andars tillhjelp” till en bonde. Bonden kände sig lurad och det blev en sak för domkapitlet 1777, året efter att han blivit prästvigd!
I Öm hade boken tillhört Alma Larsson i Bjärby. Ingen vet hur hon fått tag i den, och en i boken antecknad ägare – Jonas Tjäder – är obekant.
580 visningar
