Avrättningsplatsen som var i bruk mellan 1653 och 1824 där 170 dömdes till döden för olika brott. Det sägs att det spökar där än idag. Bland det otäckaste var häxjakterna på kvinnor som slutade i makalösa avrättningar efter att de anklagats av präster och vittnen. Minst 10 kvinnor fick sätta livet här, helt oskyldiga. Det vilar en tung och dämpad stämning över platsen.
Alldeles i närheten brer ett bostadsområde ut sig. Somliga säger att det spökar och att marken på kullen så steril att bara tallar och lite mossa växer på Galgberget.
De äldsta inskriptionerna man kan urskilja på stenhällarna är flera hundra år gamla. Ingen vet riktigt vad alla initialer och årtal står för, men säkert har de ristats in av folk som vill minnas händelserna. Det kan vara initialer från antingen de dömda eller prästerna som fanns på plats.
De som dog här fick inte begravas på kyrkogården och fick heller inga gravstenar, utan kunde styckas upp och begravas i en sänka en bit från kullen. Även kvinnor avrättades, men ingen här som man känner till. Ett 10-tal kvinnor i området som blev anklagade för häxeri under 1600-talet och 1668 blev Gyris Marit från Älvdalen anklagad. Hon skulle avrättas men dog innan dess i häktet av den misshandel hon blev utsatt för enligt Sven Olsson som var tidigare chef för antikvarie på Dalarnas museum och chef för gruvmuseet i Falun.
Johan Adolf var den siste som kom att avrättas på Galgberget i Falun. Året var 1824.
