Barnliket i kyrkväggen

Det börjar ofta med en sägen, berättad av äldre anhöriga eller någon annan person i ens omgivning. Berättelserna innehåller ofta utförliga beskrivningar av ett händelseförlopp, ibland kanske lite väl kryddade med dramatik och onaturliga förlopp, men ändå med en stomme i händelserna som hållit sig kvar genom generationer.

Dessa berättelser är viktiga att dokumentera, för när den person som sitter inne med denna information avlider, försvinner denna information för alltid. De som nu är över 70 år gamla tillhör den sista generationen som var med när man om kvällarna satt och berättade om vad som fordom timat.

Den yngre generationen tillhör TV-åldern när detta med att samlas i gårdarna om kvällarna för gemensamt arbete försvann till förmån för Bingo Lotto och andra underhållningsprogram, serier och långfilmer. Nu när möjligheterna har ökat för att kunna använda arkivmaterial, är det viktigast att först ta tillvara den muntliga traditionen innan den försvinner helt. När man t.ex hembygdsforskar bör detta hela tiden ske samtidigt med arkivforskningen. genom arkiven kan man ofta klargöra vissa felaktigheter i muntliga faktauppgifter, medan man i de gamla berättelserna kan klä på och krydda den information som handlingarna ger.

Jag satt för många år sedan hos hemmansägaren Jon Molin i Mo by i Junsele. Han var född år 1900 och hade sedan han var liten varit fascinerad av vad äldre personer berättade för honom om livet i byn och socknen i allmänhet.. När jag satt där berättade Jon den ena historien efter den andra, och jag är glad att jag fick spela in våra samtal på ljudband.

Jag minns speciellt när han berättade om en piga i Mo som blev med barn utan att vara gift, och det var en stor skam och synd att få s.k. oäkta barn på den tiden. Pigan hade lyckats dölja sitt havandeskap väl så att ingen skulle misstänka att hon var gravid. I skammen hade hon sedan barnet var fött dränkt det i en kallkälla nära byn. För att på något sätt hjälpa sitt samvete hade hon sedan brutit upp några plankor i kyrkväggen och gömt fostret bakom brädfodringen. Enligt Jon skulle man sedan ha hittat fostret utan att man klarlagt vem som var skyldig till detta dåd.

En tid efter att jag hade intervjuat Jon Molin kom jag ihåg att framlidne hembygdsforskaren Pelle Henriksson i Mo hade berättat för mig om en kvinna som spökade vid bäcken nedanför hans gård. Han nämnde då att det skulle ha varit en kvinna som gömt ett barnlik i kyrkväggen, och gick omkring vid platsen för dådet.

Efter några år kom jag i kontakt med Hans Sjöqvist i Danderyd vilken är född i Junsele. Han höll på med en del arkivforskningar rörande Junseles historia. Han gav mig ett utdrag ur ett protokoll från Sollefteå Urtima Ting 1790, och där står följande att läsa;

I anledning af Högwälborne Herr Baron och Landshöfdingen Bunges bref af den 25 maji 1790 skedde en resa til Junsele sochen att besigtiga ett d. 30 april i Kyrkoväggen funit dött flickebarn. Kroppen hade först länge legat ofvan jord….. sedan löst nedgräfen vid pass 1/2 aln sand, var således af röta och mögel mycket förvandlat dock fanns följande -Naglar på händer och fötter såsom på ett fullgånget foster, mycket hår på hufvudet. Sedan bröstet öppnad, lungan var uttagen fants en bit deraf flytande uti rent kallt kjellvatten. Då fostret fannts ……. blodskam märkts för mun och näsa fannts blå fläckar på bröst och ansikte. Af detta slutes at samma flickebarn varit född til verlden med lifvet och sedan Qvävts hwilket alt härmedelst intygas ej allenast på min aflagda Embets Ed utan ock med denna försäkran så sant mig Gud hjälpe til lif och själ.

Det finns mera om detta fall i tingsprotokollen, men kontentan var att man ej kunde fastställa vem modern till det mördade barnet var, och detta torde nog för alltid bli en gåta. Här kan man tala om att väva ihop sägen och arkivmaterial. En muntlig berättelse med som synes väl osannolik men som vid granskning visar sig stämma till punkt och pricka.

Källa: Göran Stenmark

139 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Offer till de underjordiska

Man offrade förr åt de underjordiska. Stopperns (1) pojk satt ute och lekte. Plötsligt blev han svårt sjuk, och de visste inte vad som felades honom. En…

Print Friendly, PDF & Email

Sjöjungfrun

En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska…

Print Friendly, PDF & Email

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Sjörået i Abborresjön

Det fanns ett sjörå i Abborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville krama…

Print Friendly, PDF & Email

Gastar och myringar

I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och…

Print Friendly, PDF & Email

Djävulen och bonddrängen

En bonddräng hade för sitt husbondefolk i Bergums socken, i Göteborgs närhet, varit inne i staden en lördag med jordbruksprodukter, vilka han försålt på torget. Det blev…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us