För rätt länge sedan spökade det i en skola i Attmar. Spöktiden var ej allenast förlagd till småtimmarna, utan förekom även på dagarna. Från taket i skolsalen föll sålunda en dag under pågående lektion ett knyte på golvet, där det lämnade en våt fläck efter sig.
Lärarinnan satt stum av skräck på katedern, och en del av barnen sprungo gråtande ut. En del nätter väcktes lärarinnan av att täcket drogs av henne. Buller från skolsalen störde också henne sömn ibland.
Några ungdomar, som en mörk höstkväll stodo på vägen strax hitom skolan, sågo ett starkt lampsken i skolsalen. Eftersom de visste, att lärarinnan var bortrest, blevo de förvånade och gingo dit för att se efter orsaken. Framkomna funno de emellertid skolan försänkt i mörker, varför de vände om.
När de kommit till platsen, där de stått förut, fingo de se samma ljusken igen. Nu gingo två av dem tillbaka, medan lika många stannade kvar. Det egendomliga i saken var, att de förstnämnda vid sin framkomst funno skolan i mörkar, då de andra däremot sågo motsatsen.
370 visningarUr Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: 150
