En gumma i en av utbyarna i Jokkmokk ansågs »ha mumma». Hennes skugga syntes om nätterna vanka mellan ladugårdarna i byn, där hon åstadkom ont. Hon kunde laga så, att man inte fick någon mjölk från korna. Genom sin murun hade hon däremot själv alltid god tillgång på mjölk.
— En kväll då korna kommit in i ladugården och man skulle mjölka, fann man en orm, som ringlat sig omkring benet på en ko, färdig att suga mjölk ur spenarna. Mjölkerskan blev rädd och sprang efter hjälp.
Men när hon kom tillbaka, var ormen försvunnen under golvet. Dagen efter fick man se honom ligga i gräset och sola sig. Man dödade honom och fann honom alldeles stinn av mjölk. Det troddes, att ormen var gummans tjänare, och att det var han som höll henne med mjölk.
En för lappar och nybyggare inom Jokkmokk gemensam föreställning finner man under benämningen murun, av nybyggarna kallad märun eller mörun, vilket ord är detsamma som svenskans »mara»; man talar ju om att »ridas av maran». Manin kan framträda under olika gestalter: fågel, groda, orm eller människa.
605 visningar
