Vidskepelse & Svartkonst

Avrättningsplatsen och bödeln omgavs av vidskepelse och tro på dunkla makter. Nästan allt som hade med avrättningar att göra ägde magisk kraft. Vid halshuggningar var det vanligt att åskådarna tog med sig små tomma kärl av olika slag.

När hugget fallit, rusade man fram för att samla upp offrets blod. Det ansågs kunna bota diverse sjukdomar och alldeles särskilt fallandesjuka, det vill säga epilepsi. Starkast verkade medicinen om den intogs omedelbart.

På galgbacken växte den märkliga roten Alrunan. Den hade en människoliknande form, skulle plockas nattetid och kunde användas till olika svart konster. Under häxprocesserna i Katarina på 1670-talet, förekom ofta anklagelser om att trollkonorna rände på galgbacken om nätterna för att skaffa det ena eller andra till sina hemska riter.

År 1516 stod en kvinna i Stockholm inför rätta, anklagad för att ha stoppat en avhuggen hand från galgbacken i öltunnan. “Tjuvafingrar” gjorde ölet mustigare, trodde man. Av en hängd tjuvs hand eller finger kunde man också tillverka ett så kallat tjuvljus. Med ett sådant kunde man lysa vid nattliga inbrott utan att någon vaknade.

STUPAGREVE, MÄSTERMAN, BÖDEL
Spikar från galgen eller från en hängd mans stövlar gav skydd mot ondska och sjukdomar. Och den som ville ha tur i spel skulle tillverka tärningar av benknotorna från en avrättad tjuv. Det sades att bödelssvärdet eller yxan, som hängde i bödelshuset, började skramla om någon missdådare steg in i stugan. Det borde ha hänt rätt ofta, eftersom det bara var stans slödder som umgicks med bödeln.

Han hade, möjligen med undantag för sin dräng rackaren, samhällets mest föraktade yrke. Stupagreve, mästerman och skarprättare kallades han också. Det var sällsynt att någon frivilligt tog tjänst som bödel. Ofta var han en dödsdömd som fick behålla livet mot att han tog tjänsten. Innan han tillträdde fick han öronen avskurna eller stadens märke inbränt på kroppen, för att han inte skulle kunna rymma.

DEN NYE HÄNGER DEN GAMLE
Ingen anständig människa ville ha något med bödeln att göra. På medel tiden måste han bära en särskild dräkt i klara färger, ofta röd, för att folk skulle se honom och hinna ur vägen. Han hade egen plats i kyrkan där ingen annan satte sig och eget glas på krogen som ingen annan drack ur. Det var inte ovanligt att bödeln slutade sina dagar genom att avrättas av sin efterträdare.

139 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Skator djävulens sändebud

En kvinna, som ingalunda vandrat den kristliga dygdens väg, gick och hängde sig. Under den tid hon stod lik, var det fullt med skator omkring husen. Ingen…

Print Friendly, PDF & Email

Zombierädsla under medeltiden

Lik lemlästades innan de begravdes. Fynd av kvarlevor från medeltiden visar att engelsmän utsatte döda kroppar för grovt våld för att hindra de döda från att gå…

Print Friendly, PDF & Email

Vidskepelse under 1600-talet

Djävulstron var stark på 1600-talet. Förutom djävulen själv som man trodde smög omkring bland vanligt folk och lockade till sig själar fanns det en mängd andra onda…

Print Friendly, PDF & Email

Vidskepelse under 1600-talet

Djävulstron var stark på 1600-talet. Förutom djävulen själv som man trodde smög omkring bland vanligt folk och lockade till sig själar fanns det en mängd andra onda…

Print Friendly, PDF & Email

Fredagen den 13

Fredagen den 13, är enligt skrock en otursdag. Det finns flera olika teorier varför vi har fredagen den trettonde som en otursdag. Talet 13 betraktas som ett…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us