En julikväll år 1897, kl. 10.30, var jag jämte en arbetskamrat på väg till vårt hem. Den breda landsvägen gör en lång krök, men vi kunde ändå se en kilometer framåt. Som genom ett trollslag blev hela landsvägen besatt av krigsfolk, som kom så fort så att vi måste skynda oss av vägen, och förtrupperna av ridande var alldeles intill oss.
Först en ryttare i spetsen, sedan kom två, sedan tre i bredd. Efter ryttarna kom hästar i spann, fyra i bredd, alltså tolv hästar för varje vagn. På de första hästarna satt två ryttare, på den stora vagnen satt tre eller fyra körkarlar och baktill på vagnen satt krigsfolk. Vagnarna var väldigt stora och grova, hjulen var så höga att de nästan gick upp till den höga kuskbocken, och förfärligt grova. Hästarna var utrustade med skydd för hela huvudet och för bringan, liknande tjockt läder eller plåt. På båda sidorna av denna krigshär gick krigsfolk.
De var i full krigsrustning, av gamla sortens utrustning som man nu ser på museerna. Jag minnes särskilt, att en del liknade vanliga högafflar, en del såg ut som vanliga stavar, eller om det skulle föreställa spjut eller långa bössor som de bar på axlarna. Då det passerat ett antal vagnar kom åter ryttare och vagnar, men inget fotfolk mera än det som gick på båda sidor om vagnarna eller som åkte. Hästarna var ej så stora som våra hästar i allmänhet.
Då denna krigshär aldrig tog någon ände, började vi bliva ängsliga huru vi skulle komma hem, då vi hade vårt hem på andra sidan vägen och just som vi talade därom försvann alltsammans. Då förstodo vi att vi sett en syn eller om man kan kalla det spöke. Det skulle vara så intressant om jag kunde få någon förklaring på huru en sådan syn kan uppstå, jag är nu i 55-årsåldern och jag kommer ihåg detta som om det hänt i går, men min undran vad denna synen kom ifrån är fortfarande obesvarad. Jag vill även tillägga att vi båda sågo det lika, samt att vi voro nyktra och ej på något sätt ur kondition.
324 visningarDavid.
