Skeingeborg ligger på en liten ö i Skkeingesjön i Verums socken, Borgen byggdes i slutet av 1100-talet, men övergavs troligtvisredan i mitten av 1200-talet. Då blev Björkeberga gård på fastlandet mittemot Borgsjön egendomens huvudgård.
Borgen är unik genom sin åttakantiga ringmur som är 120 meter lång. Muren är delvis raserad, men gör fortfarande ett mäktigt intryck. En smal öppning i muren leder in på borggården, där hus har legat utefter ringmuren och en större byggnad mitt på borggården.
Julnatten när Skeingeborg brann
en gång ägdes Skeingeborg av en adelsman som hette Peder Oxe. Han var en bondeplågare av värsta sort och hans fru var ännu värre. I hela Verums socken som lydde under borgen blev bönderna ohyggligt pinade och utsugna. Borgherren förtryckte dem med godtyckliga pålagor, gjorde de som som han ville med deras egendom och for särskilt illa fram med deras skördar.
Han tog deras säd eller så brände han upp den. När han gav sig ut på jakt red han ibland på sin häst genom sädesfälten och fördärvade grödan. De som knotade eller satte sig till motvärn kastades i borgens fängelsehålor. Borgfrun var gräslig. Då någon bondhustru fått barn sände frun på Skeingeborg efter den nyblivna modern och tvingade henne att ge di åt de många hundvalpar, som man födde upp på borgen för jakt. Tillslut stod bönderna inte ut längre, utan sände en man till kungen för att klaga över den grymme Peder Oxe. Kungen svarade att lagen inte längre skulle skydda borgherren och tillät bönderna göra med honom vad de önskade.
Bönderna väntade tills vintern kom och isen bar över till Borgön. Det inträffade på själva julnatten. Budkavlen gick i Verums socken och alla bönder samlades vid sjöstranden. Från var gård kom man med ett lass ris. Riset kördes över till ön och staplades kring borgmuren och så tände bönderna på riset. Invånarna på borgen översakades helt av det nattliga anfallet och rusiga som de var av allt julölet förmådde de inte göra något motstånd.
Bönderna höll vakt omkring och Peder Oxe och hans husfolk brändes inne. Den hatade borgfrun lyckades dock smita ut ur den brinnande gården och kom över till fastlandet innan hon upptäcktes. Förföjljarna hann upp henne vid västra sidan av sjön.Nu fick hon själv smaka på sin egen grymhet. Bönderna hängde henne i ett träd med huvudet nedåt och där fick hon hänga tills hon dog. Platsen där detta hände kallas sedan dess för Fruelund.
Djävulen hämtade Peder Oxe
Andra berättar att det inte var de förtryckta bönderna som hämmnades utan att det var djävulen som kom till gården för att hämta den man som tillhörde honom. När borgen byggdes och var i bruk, var det så stor träldom i bygden att ingen havande hustru kunde bära fram sitt barn eller någon ko föda fram en levande kalv. Om det någon gång trots allt hände att en kvinna födde sitt barn till världen fick hon inte amma sitt barn. Herrskapet på borgen tvingade henne , som vi hört att ge di åt borgens hundvalpar.
Det att det var därför djävulen själv en gång kom till farande till borgen i en täkt vagn dragen av hästar. Han skickade bud in till Peder Oxe, som roade sig med sina gäster, att han skulle komma ut och följa med. Peder Oxe hittade på den ena ursäkten efter den andra för att slippa, men inget hjälpte. Till slut måste borgherren befalla kusken att spänna för gårdens vagn och så slog han följe med besökaren till pinorummet.
Kusken var borta i tre dagar och då han äntligen kom tillbaka frågade frun honom var hennes man var och hotade honom med hårt straff om han inte hämtade hem honom. Men kusken sa att borgherren satt i helvetet och drack helsefyr. Om inte frun omvände sig, skulle hon själv komma dit. Frun ville inte tro på kusken förren han skaffade något tecken från mannen att det var sant. Så kusken for iväg igen och kom snart tillbaka med Peder Oxes guldring. När frun fick se ringen omvände hon sig.
320 visningarFakta;
Den första versionen upptecknades i Verums socken på 1860-talet. Peder Oxe är en historisk person och var en mäktig man i 1400-talets Skåne men han har aldrig ägt Skeingeborg. Däremot finns dokument från 1600-talets första hälft som visar att bönderna i Verum klagat hos den danske kungen över herremannen Ulf Grip på Björkeberga gård och hans framfart mot bönderna, som till stora delar överensstämmer med med sägnens berättelse. Det finns inga tecken på att borgen skulle ha förstörts genom brand.
