En kvinna, som ingalunda vandrat den kristliga dygdens väg, gick och hängde sig. Under den tid hon stod lik, var det fullt med skator omkring husen. Ingen kunde förstå, var alla skatorna kom ifrån, men bara den döda kom i jord, så försvann de. Mord och självmord betraktades som den ondes verk.
Om någon bara stack huvudet i snaran, ombesörjde djävulen resten. Då visade han sig som en eld framför den levnadströtte och tvingade denne att dra åt hårdare och hårdare.
Skator omnämnes ofta i samband med mord eller självmord.
Skatan hade dåligt rykte, hon var tjuvaktig, farlig och hämndgirig. Kom en skata och satte sig nära en kvinna var det ett tecken på att hon var en trollkäring. Trots skatans demoniska väsen ansågs det lyckosamt att den byggde vid gården. Där skatan bygger bo har bonden ro. Flyttar skatorna från ett hus brinner det snart.
En allmän tro var att den som rörde en skata fick skabb. Hade man råkat röra en skata eller hennes fjädrar, gav det skydd att spotta tre gånger. Skatan spådde olycka och död.
Skrattade en skata nattetid betydde det olycka, inbrott, eldsvåda eller att hon såg spöken.
