Intill gamla Oskarshamnsvägen mellan Forsa och Emsfors ligger en hög med gran- eller tallris. Alltid färskt. Så har det varit så länge någon kan minnas. Sägnen för oss tillbaka till en tid av hungersnöd, en tid av vrede och dråp. Barnamord. Tre pojkar i tioårsåldern, kanske bara två, hade skickats ut av sina föräldrar för att tigga mat.
Det var kring jul och landet var svårt plågat av hungernöd efter år av missväxt. Vissa påstår att det var vid 1700-talets slut. Andra, jag också, tror att det hände på 1640-talet då det var svåra missväxtår. Enligt 1700-talsversionen kom pojkarna från ett torp vid Forsalid, dock inte båtsmanstorpet.
I 1600-talsframställningen kom två av pojkarna från torpet Nybo (rivet torp vid Forsa), och den tredje från backstugan Hällan (eventuellt avses torpet Hällen som ligger nedanför berget Kevershäll).
I sin jakt på mat kom barnen till en gård där de fick en rund brödkaka av husmor. Enligt 1700-talsberättelsen fick de brödet vid Karlshammar (avstyckning från Fågelsjö), nära Emsfors, eller vid Fågelsjö. Enligt 1600-talsberättelsen handlade det om Bergs gård. På vägen hem trillade pojkarna med brödet i glädje för maten de fått.
Enligt en av 1700-talsversionerna mötte de då en baron som kom ridandes. Mannen blev så arg när han såg att de lekte med brödet att han slog ihjäl dem, grävde ned dem och lade en rishög över dem.
I den andra 1700-talsversionen var det bonden från Fågelsjö de mötte. Han hade varit i Mönsterås och supit när han mötte barnen. Väl hemkommen fick han veta att det var hustrun som gett brödkakorna. Han blev då ursinnig, kastade sig upp på en häst, red ifatt pojkarna och dräpte dem; två direkt och en lite längre bort i skogen. Som ett straff för sin illgärning skall Fågelsjö gård sedan dess ha drabbats av två bränder.
I 1600-talsversionen är det befallningsmannen vid Berg som berusad rider ifatt pojkarna och slår ihjäl dem. Historien förtäljer att befallningsmannen avhystes från Berg samma dag och att han drabbades av motgångar och olyckor resten av sitt liv.
Barnspöken vid Riskastet
Det sägs att barnen spökar vid Riskastet. De som vet berättar att den som går förbi utan att kasta ris kan få höra barnskri. På 1960-talet skall två damer ha passerat Riskastet. Den ena började då ropa på barnen som emellertid inte visade sig. Hon blev dock genast sjuk och hade svårt att ta sig från platsen. Det berättas också om två arbetskamrater på väg hem från Emsfors som fick se två lysande ögon i mörkret vid riskastet. Det visade sig dock vara två glödande kol. Det var förr populärt att tända eld vid riskastet och det var resterna av en sådan man hade sett.
