Klocklod med botande kraft

På ett litet torpställe vid en av sjöarna Föllingen, Övre eller Nedre, var det för många år sedan motigt med kreaturen. De vart sjuka, och en stor del av dem dog. Torparn visste inte, vad han skulle ta sig till. Kisa fanns en viss Pulver-Lasse, som ansågs kunna lite mer än vanligt folk. Han vart efterskickad.

När han kom fram, stannade han framför lagårn och såg sig omkring ett slag. Dä här sir ille ut dä, sa han, innan någon hade talat om, vad det gällde. Så kröp han in bakom en stor sten invid lagårn. Efter en stund kikade han fram och tittade på lagårn genom färgat glas.

Har dä dött når’a djur här, frågade han. — Ja, svarade torparn. — Ja, ja sir dä, sa Pulver-Lasse, å dä här, dä kan I tacke ere goe granne för. Men om I nu gör, som ja sä’r, så ska ja ställe dä här te rätte åt er. Ta hit en naver.

Torparn letade fram en borr, som han lämnade åt Pulver-Lasse. Lasse satte genast i gång med att borra ett stort hål i lagårdströskeln. När det var klart, tog han fram en liten krok, och ur hålet började han meta fram en del mystiska saker. I tröskeln var det nerstoppat en massa trasor, människohår, svinborst, kvicksilver o.dyl.

När Lasse hade länsat tröskeln, tog han fram ett klocklod, och så sa han: Mä dä här lo’t väger ja nu upp hele förtrollninga, och så släppte han ner lodet i hålet. Sen sa han: nu kommer dä inte å dröje länge förr’n dä kommer en hit å vill låne nånting, men får på inga villkor låte’n få dä han vill, för då mister klocklo’t sin kraft, å så blir dä samme elände igen.

Dagen efter kom en granne och ville arrendera jakten, men det fick han naturligtvis inte. Vad det kom an på, det vet inte jag, men ett faktum är, att efter den dagen tog motigheten med djuren slut, och i stället vart det en riktig tur och trevnad på torpet. Så är det än i dag. Klocklodet, som ännu ligger kvar i tröskeln, har nog sin kraft kvar.

Folktro och folkliv i Östergötland s.91

162 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Offer till de underjordiska

Man offrade förr åt de underjordiska. Stopperns (1) pojk satt ute och lekte. Plötsligt blev han svårt sjuk, och de visste inte vad som felades honom. En…

Print Friendly, PDF & Email

Sjöjungfrun

En båtsman från Kastlösa var på sjön på Kronans fartyg. En dag kom en mycket fin flicka upp på båten och gick på relingen. ”Den där ska…

Print Friendly, PDF & Email

Vickleby spöket

En smed i Vickleby dog, han var gift, men de hade inga barn. Han dog så hastigt. På julafton efter hans död var hans hustru i kyrkan,…

Print Friendly, PDF & Email

Sjörået i Abborresjön

Det fanns ett sjörå i Abborresjön i Idala. Det var en vallhele, som hade lagt sej på en hall och sov. Hon kom upp och ville krama…

Print Friendly, PDF & Email

Gastar och myringar

I Egetånga bodde en bonde, som hette Grön. Han var i syne, och det i alldeles ovanlig grad. Han såg allting som ingen annan såg, spöken och…

Print Friendly, PDF & Email

Djävulen och bonddrängen

En bonddräng hade för sitt husbondefolk i Bergums socken, i Göteborgs närhet, varit inne i staden en lördag med jordbruksprodukter, vilka han försålt på torget. Det blev…

Print Friendly, PDF & Email

Lämna ett svar

Contact Us