4,1 miljarder år. Så gammal är jordens äldsta sten. Intressant nog hittades den på månen, av alla ställen. En sten som astronauter tog med från månen verkar ha kommit från jorden för cirka fyra miljarder år sedan. Det visar forskning vid Naturhistoriska riksmuseet, i samarbete med den amerikanska rymdstyrelsen Nasa och forskare i flera länder.
Det kan tyckas märkligt, men för fyra miljarder år sedan var solsystemet relativt nytt och jorden träffades fortfarande av många meteoriter och asteroider. En sådan kollision kan ha slungat ut stenar från jorden, som sedan kan ha fångats in av månens dragningskraft. Dessutom låg månen tre gånger närmare jorden då, än vad den gör i dag.
“En relik”
“Stenen är en relik från tiden då jorden var ung och strax innan livet uppstod”, säger forskaren Jeremy Bellucci vid Naturhistoriska riksmuseet i ett pressmeddelande.
För enligt forskarna pekar allt på att stenen bildats på jorden i en miljö med syre under jordlika förhållanden. Stenen ifråga är av granit och innehåller kvarts, fältspat och zirkon. Det vill säga material som är vanliga på jorden, men inte på månen. Stenar med zirkon går att datera och forskarnas analys visar att stenen bildades för 4,1 miljarder år sedan.
Här på jorden förändras jordskorpan ständigt på grund av plattektonikens rörelser. Därför har alla stenar äldre än fyra miljarder år någon gång blivit nedsmälta och ombildats i jordens inre.
Hem igen
Exakt hur länge den nu analyserade stenen kretsade i rymden innan den landade på månen vet man inte, men med hjälp av åldern på månens olika kratrar på fyndplatsen gissar forskarna att den landade på månen för minst 3,9 miljarder år sedan.
År 1971 var det dags för stenen att flytta på sig igen, när astronauter på Apollo 14 tog sig med stenen hem till jorden igen.
Fakta: Månen och jorden
Månen blev till efter en gigantisk krock mellan en sorts föregångare till jorden och en främmande himlakropp stor som Mars ungefär, för cirka 4,5 miljarder år sedan. Smällen var så kraftig att jordens mantel nästan förångades helt och blandade sig med den kolliderande planetens mantel. Resultatet blev en “atmosfär” av ånga och gas 500 gånger så stor som dagens jord. När atmosfären kallnade kondenserades månen från denna “atmosfär”, ungefär som när droppar bildas ur vattenånga. Denna krock är orsaken till att månen nästan är identisk med jordens mantel, om än “omlokaliserad” till en egen himlakropp.
Källa: Nature
550 visningar
