Häxprocessen i Finspång

Häxprocessen i Finspång, som utspelade sig i Finspång i Östergötland 1617, var den största häxprocessen i Sverige före 1668, den största häxprocessen i Götaland och troligen den första stora häxprocessen i Sverige. Då den dömda här förmodligen brände levande till skillnad från de flesta fall i Sveriges övriga häxprocesser, kan den räknas som Sverige grymmaste häxprocess.

Den som stod bakom processen var Johan, hertig av Östergötland och Maria Elisabet, och deras kaplan Claudius Prytz. Claudius Prytz hade, då han anställts som hertigparets hovkaplan 1611, anklagat en kvinna, i folkmun kallad Tobo-häxan, för att ha förgjort hertigen och hertiginnan. Hon dömdes som skyldig och avrättades i Söderköping. Vid sin avrättning ska hon ha gripit tag i prästens kappa där hon stod i det brinnande bålet, och nästan tagit honom med sig i elden. Detta inledde en häxjakt i Östergötland ledd av hertigparet. En ny lag utfärdades som tillät stränga och godtyckliga straff för trolldom, då man inte kunde döma dem enligt den milda landskapslagen. År 1613 inleddes en häxprocess i Finspång. Både tortyr och vattenprov användes på order av hertigen.

1616 omnämns att mästerman var sysselsatt med att ”sänka trollkonor i vattnet och pina dem till en sann bekännelse”.

Bränntänger och en sträckbänk tillverkades till häxprocessen. Vid förhören figurerade fogden Christoffer Andersson och prästen i Hällestads socken, Herr Erik. Många präster satt i kommissionen som dömde i processen.

År 1617 avslutades processen med avrättningarna av sju, kanske åtta kvinnor, som avrättades tre åt gången. Sju är namngivna: grannkvinnorna Elin och Kerstin från Näs, Ingrid från Rippestorp, Margareta från Eketorp, Kirstin från Tråbrunna, Ingrid från Gållbo i Regna och Ingrid Orres från Vånga; Elin i Näs hade varit den första att bekänna. Lusse från Mullsäter dog innan avrättningen.

Lussi i Svartorp, som förhörd av Andersson och Herr Erik fick genomgå vattenprovet och erkände att hon varit i Blåkulla och haft samlag med Satan och att de kvinnor som angett henne också varit där; hennes fall drog ut på tiden, men hon dömdes av Svea hovrätt 1619 och avrättades 1620 genom bränning på bål. Claudius Prytz bror Ericus Prytz ,som också var predikant i Östergötland rapporterar några år senare i en märklig bevarad anteckning om ytterligare en avrättning av två äldre kvinnor.

”tvenne slemma och beryktade trollkonor, som deras F. Nåder hertig Johan och hans älskliga gemål F. Maria Elisabet efter Guds tillstädelse förgjorde, brända emellan vika på en ort som kallas Skogby vad””.”…Två ålderstigna kvinnor i Östergötland mellan Vika på en ort kallad Skogby vad, vilka all i sin livstid allt från barndomen trolldom brukat hade.Ännu i dödsstunden satte de sitt hopp till satan, och då ett stort moln just i det samma uppsteg på himmelen, utropade de :”Nu kommer Gethus”, vilket var det namn de hade på sin herre och mästare.Där lät också djävulen se sin makt i vädret,att han uppväckte ett gräsligt mörker och moln med regn, som syntes nästan över hela Östergötland, för vilket ock många människor storligen förskräcktes”

60 visningar
Print Friendly, PDF & Email

Related Posts

Contact Us