På Sotenäs var det en gång en man, som en dag var ute i markerna och gick i sällskap med sin flicka. När flickan vid ett tillfälle råkade att trampa på en tuva, så försvann hon alldeles spårlöst.
Dagen därpå kom flickan igen, och när de frågade henne, var hon hade varit, talade hon om att hon hade varit hos de underjordiska, och där hade de haft så förskräckligt roligt. När hon först kom ner till dem, hade hon råkat mitt upp i ett bröllop.
När de hållit på med detta en stund, hade de tagit några båtar och gett sig ut på sjön. De hade seglat till Stora Kornö, och där hade de dansat och roat sig hela natten på en backe, som kallas för Kattebacken, sade hon. Där hade de nämligen alltid sina bröllopsfester. De hade ej dansat efter vanlig musik, utan det hade kommit en liten man ur ett berg där intill, och han hade spelat någon sorts underlig musik för dem.
De hade också blivit bjudna på en mängd underliga men välsmakande maträtter och drycker. När det hade börjat att lida mot morgonen, hade de gett sig av hem till Sotenäs igen. Sedan hade hon varit inne i deras synnerligen fint inredda boningar ytterligare en stund, och därefter hade de ledsagat henne till dess hon kunde hitta hem igen.
Flickan försvann sedan flera gånger, och för varje gång hon kom hem, hade hon nya äventyr hos de underjordiska att tala om. Föräldrarna frågade en gång prästen, om han ej på något sätt kunde få henne att sluta att besöka de underjordiska, men det ansåg han ej var någon nytta till att försöka, och då trodde de att flickan nog kom att hålla på så i all sin tid. Men efter det hon hade blivit konfirmerad var hon aldrig hos dem mer.
360 visningarBohuslänska sägner S.66
