Det är om avrättningen den 14 april 1725 som denna text handlar. Då miste fyra personer, sammansvurna i mord, sitt liv där på galgbacken vid Ramnasjön, för bödeln Anders Wessmans yxa. Bakgrunden till avrättningarna ska skissas i det följande. Gårdfarihandlaren Anders Boberg, 46 år gammal, var änkeman. Han gifte om sig med den 27 år yngre Maria Persdotter Romberg, då 19 år gammal.
Trots att de begåvades med en dotter, var äktenskapet inte lyckligt. Makarnas ovänskap var så känd, att prästerna i Borås emellanåt inte tillät dem att ta emot nattvarden.
Entré gör då en ung boråsaristokrat, Haqvin Wijndruf. Haqvin beskrivs som något av en sprätt, och stammar från en rik och mäktig Borås släkt på nedgång. Haqvin kom att försöka följa sin släkts traditioner och bli ämbetsman, t.ex. genom att kandidera till stadens borgmästarämbete i en ålder av blott 28 år. Detta senare misslyckades han dock med, liksom han tidigare blivit stoppad från att få ämbetet som postmästare efter sin far.
Nå, denne Haqvin kände väl Maria Romberg, handelsman Bobergs hustru, sedan barnsben. Han stod också som en av faddrarna till Maria och handelsman Bobergs dotter. Och i sitt olyckliga äktenskap knöt sig Maria Romberg till Haqvin Wijndruf och 1719 utvecklades deras relation till en kärleksförbindelse: de blev älskare. Kärleksförbindelsen kom att vara i sex år.
Handelsman Boberg var mycket ofta borta i affärer, och det gav de två unga älskande tillfälle att träffas. Resultatet blev bland annat ett flickebarn, som dog kort efter födelsen, men vars faderskap tillskrevs handelsman Boberg, icke unge Haqvin. Men skvallret gick i staden, något som dock inte hindrade att unge Haqvin 1720 fick plats i stadens råd, 25 år gammal.
Även handelsman Boberg själv nåddes av skvallret. Han uppvaktade präster och borgmästare för att förmå dem att tala med hans unga hustru, vilket de också gjorde. Men Maria förefaller själv mest oroa sig över, att hennes relation med Haqvin riskerades när maken Boberg satte hårt mot hårt. Och maken Boberg — honom torde hon vid det här laget känna det starkaste hat gentemot.
Måhända började under detta yttre tryck planerna på ett mord att formas. Haqvin försåg sin Maria med kräkmedel, som hon i rejäl dos blandade i maken Bobergs mat. Detta ledde till att han kräktes blod — men han överlevde. Förgiftningsförsöket upprepades, men misslyckades igen.
Handelsman Boberg fattade givetvis misstankar om hur det låg till. Han drog dock inte sin unga hustru inför rätta, utan fortsatte att försöka tillrättavisa Maria och samråder med prästen i frågan. Men samma kväll som handelsman Boberg talar med prästen i sitt eget hem, tar Maria kontakt med en viss Ingeborg Hansdotter. Ingeborg hade rykte om sig att stå i förbund med djävulen själv. Hon lär ha skrutit med att ha tagit livet av flera människor.
Tillsammans försöker nu Maria och Ingeborg att strypa handelsman Boberg i sömnen! De vågar dock inte slutföra dådet, och det avbryts. Men snart därefter utökas konspirationen ytterligare: det Bobergska hemmets piga, Karin Andersdotter, ansluter sig till mordkomplotten.
I mellandagarna 1724 försöker prosten Johan Sandmann — en gång fältpräst och hovpredikant hos Karl XII — och stadens borgmästare tillsammans få ordning i det Bobergska huset. Det förefaller bara än mer accentuerat vikten av dådet som de sammansvurna planerade.
Så kom natten.
Det verkar som om Haqvin besökte Maria tidigare under kvällen. Kanske för att planerat dådet. Han skall sedan ha lämnat henne, och senare gick de tre sammansvurna kvinnorna in till kammaren, där den sovande handelsman Boberg låg. Ingeborg, känd som trollkona, slår handelsman Boberg i huvudet med ett senapslod. Först en gång, och sedan två gånger till. Den krampande Boberg faller ner till marken, där hans hustru sparkar honom.
Så var handelsman Boberg död.
De tre kvinnorna placerade honom i köket, där man arrangerade kroppen så att det skulle se ut som om Boberg hade snubblat och slagit ihjäl sig. Strax därefter anslöt sig Haqvin och fick veta att mordet var genomfört.
Historien höll inte.
Redan dagen efter kunde det fastslås att döden inträffat genom slag, inte genom fall. Förhör följde. Och under förhör bröt pigan Karin ihop och erkände. När senapslodet återfunnits i närheten av Ingeborgs stuga erkände också hon. Maria själv erkände till att börja med inte mycket. Hon menade att hon och Haqvin intet haft att göra med dödandet. Hon bad också om att få träffa Haqvin, vilket hon märkligt nog fick. Haqvin tog dock helt avstånd från sin älskarinna. Och snart därefter föll Maria till föga. Hon lär ha uppmanat Haqvin med följande ord:
“Windrufva, Windrufva, bekänn och låt oss följas åt!”
Vid det här laget hade dock en mycket omfattande brevväxling mellan Haqvin och Maria återfunnits. 424 brev från Haqvin hade man hittat, och 109 från Maria. — Haqvin erkände också han strax därefter. Men det hindrade emellertid inte att han försökte sig på ett sensationellt flyktförsök, vilket dock misslyckades.
Den 23 februari dömde rådsturätten alla de fyra inblandade till döden. Hovätten bekräftade domen den 3 mars. Men fångarna hade redan före detta transporterats till Älvsborgs fästning, där de förblev till början av april. Återkomna till Borås utverkades det, så att de dömda fick en veckas respit. De inhystes i Bobergska gården och prästerna började bereda dem för döden. Men uppskovet fick också den märkliga konsekvensen, att bödeln, som redan hunnit anlända, fick inhysas hos Andreas Wijndrufwa, Haqvins bror.
På en karta från 1727 står “Anders Boberg” som ägare till en tomt på Smedsgatan, mellan nuvarande Sandwalls plats och Allégatan. Rimligen var det på denna plats som gården stod, och som då fortfarande stod i dödsboets namn. Och rimligen var det alltså på denna plats, mellan Sandwalls plats och Allégatan, ett stenkast från busstorget, som mordet på handelsman Boberg ägde rum — strax före nyår 1724.
På morgonen den 14 april 1725, bara några månader efter att senapslodet slagit i handelsman Bobergs huvud, marscherade de dömda ut till galgbacken vid Ramnasjön, där allt förberetts väl. De ledsagades av två kompanier mannar ur Borås borgarvärn. Dessa bildade sedan spetsgård runt avrättningsplatsen.
1 014 visningarHaqvin Wijndrufva halshöggs och kroppen sattes på ett hjul som hissades upp på en stolpe.
Maria Romberg halshöggs och brändes på bål.
Ingeborgs högra hand avhöggs, huvudet likaså, och kroppen brändes på bål.
Pigan Karin halshöggs och grävdes ned.
