I Takene bodde en trollkäring, som hette Annika. Hon skulle vara en med de värsta de hade i trakterna. En gång hade hon tagit en tös med sig till Blåkulla. Den tösen hade lärt sig göra harar.
Någon bad henne att hon skulle göra en hare, som hon också gjorde, men hon hade glömt hur hon skulle göra för att få den att springa, så den blev stående stilla. Då de flepade henne, sade hon, att om mormor hade varit med, så hade haren sprungit.
Mormor, det var Annika. En julmorgon sköt Annika med sopkvasten en orre, som stod utanför stugan. När de hade fängslat henne för att föra henne till Karlstad, så sade hon, att det var bäst att de band något för hennes ögon, för så långt som hon såg, skulle skogen torka.
Man band för hennes ögon och tog inte upp bindslet, förrän hon kom till Karlstad. Den käringen kunde få en gris att bli en hare och tvärtom.
Värmlandssägner 1948
814 visningar
