Gastar sa de var sådana som var komna illa av daga. Det var en pojke nere på Hultaberg, som hade hängt upp sej i en klyfta — Raskapojken kallte de honom. De skulle ha “nistagille” (kyrkogångsgille) hemma. Han hade varit och handlat till det. Och
Etikett: Gastar
Gastar var vanliga i skärgården. Gastarna ropade utifrån sjön när det skulle bli väderskifte. En ganska allmän tro är att de ropar mot samma vind som rådde då de omkom. Enligt en annan föreställning ropar gasten när någon drunknat eller skall drunkna. Gastarna troddes även
Här tala vi aldrig om gastar. Spöken kan man få höra talas om, men oftast heter det blott att den eller den ”går igen.” Spöken göra aldrig något ont. Men det är ju så, att folk bli rädda för dem. Det fanns för en tid