Anna Eriksdotter (eller Anna Ersdotter), kallad Sotpackan, född 1624, död 15 juni 1704, var den sista människan som avrättades för häxeri i Sverige. Anna, som bodde i Lista socken, hade sedan hon flyttat dit 1680 ansetts vara en häxa på grund av sin förmåga att stämma blod och sin goda hand med djur.
Hon hade varit piga hos prästen och då hon avskedats sades hon ha trollat honom stum en dag då han skulle hålla sin predikan. Hon arresterades 1704 och anklagades för att ha gjort Nils Jonsson blind, döv och stum, så kallad förgörning. Motivet uppgavs vara att Nils vägrat ge henne tobak. Hon hade då begärt att få en korv, en kaka och ull, som han hade gett henne, och sedan gått hem.
Då han en tid senare stått och talat med änkan Karin, hade han, trots att det var vindstilla,
känt en vindpust mot sin kind, en stöt; halva hans ansikte hade blivit förlamat, vatten hade
runnit ur höger öra och munnen blev förvriden. Man hade då kallat på Anna för att hon
skulle ta bort sin förbannelse. Hon hade gått med på det, och han blev då bättre. Vittnen intygade historien. Anna själv bekräftade den och sade att hon gjort lite konster för att Nils betett sig ”något vidrigt”. Hon sade att hon sedan barndomen varit i Satans tjänst och bland annat trollat fram vargar mot grannens får. I hennes barndom hade hennes mor smort en kalv och flugit med henne genom skorstenen till Blåkulla.
Hon ångrade allt efter rättegången och satt ”mycket andäktig i sina böner och åkallan” i
häktet. Häradsrätten dömde henne till döden, Hovrätten benådade henne, Kungens domstol
bekräftade dödsdomen trots att hovrätten ansågs att hon borde benådas eftersom hon var
förvirrad och gammal, och hon halshöggs.
850 visningarDödsstraffet för trolldom avskaffades 1734, den sista häxprocessen hölls 1757 (ingen blev dock avrättad) och dödsstraffet för satanspakt avskaffades 1779.
