Inom spiritualistiska kretsar framhävs att döda anförvanter agerar som beskyddare och rådgivare. Snarlika tankegångar förekom i bondesamhället där det finns berättat att hädangångna intervenerade för att rädda närstående undan olyckor, sjukdomar eller något liknande. Det sägs också att den döda modern visade sig för att få människor att ta hand om eller åtminstone göra livet drägligare för hennes barn.
Föreställningen om skyddsandar och -änglar är urgammal. I det antika Grekland trodde man att det fanns en daimon, en form av ande som kunde vara en död släkting, vilket var ett slags skyddsväsen som bland annat hindrade folk från att utföra olämpliga handlingar. När kristendomen segrade tillskrevs änglarna liknande uppgifter och Martin Luther var exempelvis övertygad om änglarnas existens och framförde tanken att var och en har en egen skyddsängel.
I samband med reformationen kom änglarna att överta de gamla helgonens roll och att istället för att tillbe den helige Franciskus vände man sig nu till en ängel. Numera har änglar en framskjuten roll i New Age-rörelsen. Dels framhävs deras godhet, beskyddande egenskaper och att de alltid är närvarande, dels betonas att de ofta hjälper och räddar oss ur svårigheter.
Änglarna kan idag ses som bild av en idealmänniska, som är osjälvisk, välvillig, godhjärtad och inte kräver något i gengäld utan gärna sträcker ut sin hjälpande hand.
En del människor uppger att de fatt hjälp av en avliden, en ängel — som av många anses vara en tidigare avliden släkting — eller av vad som uppfattas vara någon annan form av övernaturlig kraft.
847 visningar
