Jakten efter skogsrået

Det var en mörk, stormig höstnatt, en sådan där blåsig natt, då det brakar och dånar i skogen. I en koja vid en kolbotten satt en gammal kolare. Innan han lade sig, ville han gå ut för att än en gång se till milan, men när han kom ut, fick han höra ett hiskeligt oljud i skogen.

Närmast hörde han ett starkt flåsande, och fram mellan trädstammarna kom en ful trollkäring med hängande tunga och tovigt hår, som mest såg ut som mosskägg på gamla granar. Hon var förföljd, sade hon och lovade honom allt vad han ville önska, bara han inte talade om för dem som kommo efter, att han sett henne eller sett vart hon tog vägen.

Kolaren var en kloker man, därför teg han och trollet skyndade vidare. Knappt var hon borta, förrän en ryttare med tre hundar sprängde ut på kolbottnen. Han red på en vit häst, var praktfullt klädd och i handen hade han en guldbeslagen pistol. Han sporde kolaren, om häxan synts till. Denne visade, vartåt han sett henne skynda bort och den underlige ryttaren satte iväg efter.

Emellertid hade hästen tappat en sko och den var av silver. Kolaren fick se den och ropade till den bortilande ryttaren vad som skett, men denne svarade: ”Behåll den som tack!” Snart hördes ett skott borta i mörkret och ett tjut av vrede och smärta vittnade om att kulan nådde målet.

Av silverskon smiddes en bägare, som länge gick i arv i kolarens ätt. Men en dag kom en präst på besök och då togs bägaren fram för den fine gästen att dricka ur. Knappt hade gudsmannen gripit den, förrän den rycktes ur hans hand och försvann genom skorstenen.

41 views

print

(Visited 4 times, 1 visits today)
Please follow and like us:
0.00 avg. rating (0% score) - 0 votes

Bli först att skriva en kommentar.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.