Mystiken i Mikkola

I Röjden står mystiken tätare än granskogen, och allra tätast står den runt korset i marken vid Mikkola. Dit kommer varje år mängder av turister, som alla står lika frågande. Det är två grävda (?) fördjupningar i marken, som skär varandra på mitten, som bildar korset. Längd såväl som bredd är omkring två meter och djupet cirka fem centimeter.

Korset har funnits där åtminstone sedan mitten av 1800-talet, men någon mer exakt ålder vet ingen. Vad som gör korset så unikt är, att inget växer i dess fördjupningar, trots att gräset växer runt kanterna. Löv och barr som fallit under årens lopp har inte fyllt igen korset och bildat ny mylla, utan det har legat opåverkat genom åren. Inte heller mossan har fått något grepp.

Det sägs att någon har provat jorden från korset som blomjord, och i en kruka lär den ha fungerat, men på dess ursprungliga plats vägrar den att ge ifrån sig näring till växterna. Hur det kan ha blivit så här är obekant, och så vitt man vet är det ingen, som har sänt in jordprov på analys. Kanske skulle spänningen och mystiken gå förlorad, om det gavs en enkel och naturlig förklaring, och då skulle ju finnskogen plötsligt stå där med en attraktion mindre. Eller är det kanske så, att man känner vördnad eller rentav en viss rädsla för det obekanta?

I vilket fall som helst är korset sedan flera år tillbaka fredat genom fornlämningslagen, och ett staket skyddar det från alltför närgånget studium.

Källa: STYFFE, TORLEIF, Ur: Klippt och skuret om norra Värmland II, 1993, Från: VB, den 15 juli 1988.