Hälsningar från de döda

En förhållandevis vanlig spökupplevelse är att en död släkting eller vän uppenbarar sig i fysisk gestalt, djurskepnad, ljussken (en modern motsvarighet till det gamla dödsvarslet fegljus) eller ger sig tillkänna genom föremål, ljud och dofter. En ovanligare tilldragelse är att någon träffar på en gammal bekant, talar med honom och strax efteråt far veta att han varit död sedan två år.

Upplevelsen ses för det mesta som positiv. Tämligen ofta överlämnar den döde någon form av positivt budskap, för det mesta att han har det bra och att den sörjande inte behöver vara ledsen och oroa sig samt att det finns ett liv efter döden. Hälsningen från de döda påvisar att det finns en angenäm problemlös och harmonisk tillvaro efter jordelivets slut, att de döda på ett eller annat sätt kan kontakta oss och inte minst att de är intresserade av vad vi levande har för oss.

Liknande tankegångar finns inom New Age. En central tanke inom spiritualismen är att man via ett medium kan rådfråga och kommunicera med de hädangångna. Ungefär 14 % av befolkningen säger sig ha haft någon kontakt med de döda.

Några personer har framhävt att de känt smärta, hört ljud, strömmen har gått, teknisk apparatur har fungerat på ett konstigt sätt, speglar har spruckit eller fått någon annan form av tecken i samma ögonblick som en närstående avled eller drabbades av en svår sjukdom eller skada. En person beskrev att hans föräldrar har en gammal väggklocka som bara slår när en familjemedlem dör och i samma ögonblick som hans morfar avled klämtade klockan.

En del personer vittnar om att en närstående visat sig i själva dödsögonblicket. En ung man satt i en soffa och tittade på sin flickvän när han hörde ett skrapande ljud från en annan del av huset. Han blev orolig och vände sig om. I ett angränsande rum fick han se sin farfar som vinkade med sina händer och var alldeles likblek i ansiktet. Skepnaden var endast synlig i ett kort ögonblick. Ynglingen ringde upp sina föräldrar, hans bror svarade och talade om att deras farfar just hade gått bort.

De bortgångna anses också kontakta oss vid andra tillfällen — framför allt vid årsdagen av dödsfallet — för att påminna oss om deras existens.

Spöken, medier och astrala resor – Sidan 53