I motsats till spöken är det omöjligt att etablera någon som helst kontakt mellan gengångaren och personen som har upplevelsen. Gengångare betraktas som återspeglingar av händelser som verkligen har ägt rum en gång och som oftast var starkt känslomässigt laddade.
Det är väl belagt att gengångare inte tillåter sig iakttas av vem som helst, utan bara av känsligare personer. Det finns därför rimliga skäl att förmoda att fenomenen inte är synliga på vanliga sätt och eftersom deras existens aldrig blivit vetenskapligt bevisat, föredrar många att kalla dem fria fantasier, hallucinationer eller suggestion.
Det finns dock forskare som inte betvivlar att dessa fenomen existerar, de har utvecklat den både trovärdiga och intressanta teorin att det måste vara frågan om en form av psykometriska företeelser. Psykometri eller föremålsläsning, är en parapsykologisk förmåga att ta emot information om en person eller händelse bara genom att beröra ett föremål som varit knutet till personen eller händelsen.
I ett hus som hemsökts av gengångare, kan det vara själva huset eller en viss del av det som utgör den förmedlande länken med de föregående händelserna. Det är riktigt att starka känslor liksom “kan hänga i luften”, en sådan atmosfär kan tänkas stimulera människors psykometriska förmåga. Den traditionella och enkla förklaringen att gengångare enbart är arma själar som inte kan finna ro i graven, bör i varje fall förkastas som föråldrad.
Man känner till flera fall som direkt motbevisar denna tanke. Nämligen att personer som lever i bästa välmåga “gick igen” på platser som de tidigare haft nära anknytning till. I en våning i London där en ung kvinna, nedbruten av kärlekssorg, tidigare hade bott, klagade de nya hyresgästerna över att de blev störda. Man kunde höra en kvinna gråta och jämra sig, ibland såg man till och med hennes gestalt. Hyresgästernas beskrivning av den gråtande kvinnan, stämde i alla detaljer med kvinnan, som de aldrig träffat, men som vid den tidpunkten bodde i Paris och mådde alldeles utmärkt.
460 visningar
