En jättebibel med ett porträtt av djävulen har i århundraden fascinerat sina läsare. Boken har stulits, nästan bränts och haft ihjäl en människa. I en mörk cell i ett kloster i Böhmen (dagens Tjeckien) knäböjer en munk i en brun kåpa. Han har ertappats med att synda och inväntar nu sitt straff av abboten, klostrets ledare.
Munken har vigt sitt liv åt Gud och svurit fattigdom, kyskhet och total underkastelse inför Herren och benediktinorden. Hans synd är så allvarlig att den inte får nämnas. Straffet visar sig vara lika strängt: total isolering tills svält, törst och Guds vrede långsamt tar hans liv.
Mannen är skräckslagen och ber för sitt liv. Om klostret benådar honom lovar han att sona sina synder genom att framställa en bibel som är större än någon annan i hela världen och han lovar att göra det över bara en natt.
Klostrets abbot låter munken försöka och hela natten sliter syndaren i skenet av ett talgljus. Han skriver sida efter sida men det går för långsamt. I ren desperation åkallar han den enda som kan hjälpa i denna situation: Djävulen. Den onde vill gärna skriva färdigt boken åt honom. Men priset är högt – det kostar munken hans själ.
På 1880-talet florerade i Stockholm en historia kring den mytomspunna bibeln och en vaktmästare på kungliga biblioteket.
Kungliga bibliotekets vaktmästare blev innestängd i bibliotekets stora sal efter att ha somnat. När han vaknade trodde han sig se böckerna nedstiga från hyllorna och sväva omkring i en virvlande ringdans.
Ett stort ur, som annars var trasigt, började slå. Och böckerna runt Djävulsbibeln föll åt alla håll, då Jätteboken trädde in i dansen.
Morgonen därpå hittade man en vettskrämd vaktmästare under bordet, vilken ” . . . war och förblef från denna stund swagsint och måste föras till dårhuset”.
655 visningar
